Plinge-linge-ling! Nej, det är inte änglaspelet som låter. Och inte tomtens renar och deras bjällror. Det är glassbilen. Tycker alltid det är så kul när snöstjärnorna strilar ner i takt med att den lilla lastbilen full med kalla goa pinnar kommer körande i kvarteren.
Här hemma har tomteverkstan redan öppnat, så smått. Planering av julkort pågår redan för fullt, eventuellt blir det något hemmagjort i år igen, kanske blir det något på dem som jag egenhändigt kluddar dit. Målar-kludden, det är jag det. Häpp!
Annars? Jo, vi snaskar Moomin-klubbor och funderar på hur dåligt det gick för oss i På spåret igår. Fatta, hur lite vi kan om modern musik, men det är väl som det ska, antar jag, hos ett gammalt par som mossan har börjat växa på... Haha. Jag gillar ju mossa, som ni vet, så det är inga problem. Och så tittar vi på hästhoppning på högsta nivå, såklart. Från Stockholm hoppar Jessica Springsteen och hennes magiska djur åter in i våra hjärtan, bland många andra spännande starter.
Det var lite om vår helg det, så här långt. Snart ska vi äta och spela en omgång scrabble, är det tänkt. Men först ska vi, ni och jag, snacka lite om förra helgen. Förra helgen och det som leder oss framåt från den.
Ni kanske kom ihåg att jag berättade om att jag fotade då, förra helgen. Fotade något som vi sedan åt upp till middag. Jodå. Här är de. De fyra sköna juvelerna i min kommande adventsberättelse. Den som jag har tänkt att dela med er, och era små.
Meet Cherry, Baby, Biff och Sås. Jo men visst, de heter så. Fyra små blyga tom(a)te-nissar som sällan vågar visa något mer än sina luvor.
Det kommer bli fyra delar eller så. En del för varje ljus vi tänder i advent, tänkte jag. Jag skriver en liten spontan saga, som ni får läsa högt för era små, om ni vill. De kommer dyka upp då och då, som ett brev på posten ungefär, oregelbundet och lite som en överraskning varje gång. Och ni behöver inte oroa er, jag kommer hjälpa er, genom att länka bakåt, om ni skulle missa att hänga med hela vägen fram till jul.
För det här är ju inte på något sätt det som kommer att dominera den kommande tiden här inne. Här kommer det blandas friskt, som vanligt. Med blicken stadigt fäst på vintage och de redan använda sakerna, som vanligt.
Så sent som igår fotade jag en blandad kompott av vintage-saker som har fått komma fram ur vrårna nu. Lite annorlunda och kul pynt med återbruket och nytänket som ledord.
Det var det. Hoppas ni har en fin och ljus helg. Nu ska vi strax plocka fram de där bokstavsbrickorna och bilda ord, the man and I. Men först kör vi ett litet första smakprov på vår nyvakna adventsstory, tycker jag. I ps:et.
Sköt om er.
<3
/helena
ps LIV OCH KIV OCH RIV OCH STORA KLIV, I ADVENTSTIDER:
- Cherry? Är det du? Vad gör du?
- Va?! Ja, det är jag. Och du har väl inte med att göra vad jag gör. Det här är min låda. Här gör jag precis som jag vill, har jag ju sagt. Gå och lägg dig, Baby. Du är för liten för att vara uppe. Dessutom borde du inte gå runt på byrålåde-golvet helt utan sockor. Det drar från yttervärlden. Yttervärden vädrar visst frisk luft, tror jag.
- Yttervärlden ja. Du pratar alltid om den, och om hen som du kallar yttervärden. Men jag tycker det är ovärdigt en storebror som du, att prata om stora saker som jag inte har fått tillräckligt många hjärnceller än för att förstå, sa Baby buttert.
- Haha. Men ordet hjärnceller kan du ju redan, eller hur? Och tillräckligt många har du, det är bara det att de måste växa sig större och klokare också, svarade Cherry överseende och bara lite irriterat.
- Klok kan du vara själv, sa Baby och darrade som ett asplöv i sin tunna pyjamas med röda hjärtan på. Nu går jag fram till yttervärlden och säger att jag visst är redo för den. Ha! Så kan du sitta här och tissla och tassla och prassla bäst du vill.
- Okej okej, suckade Cherry. Vi tar väl en saga till då. EN saga till. Den kortaste vi har. Den om myran som tappat sin svans.
- Men myror har väl inga svansar heller, påpekade Baby samtidigt som hon försökte massera sina blåa tår röda och varma igen.
- Nej, just det. Sa Cherry.
Forts följer. En annan dag, i adventstider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar