Funderade på att ta lite nya bilder av grejerna i det gröna skåpet. För att det finns så många högt älskade vintage-saker där. Sedan kom jag på att det var väldigt onödigt - att fota samma vy igen. För det ser...
...fortfarande exakt likadant ut i det. Exakt. Allt står på sina ställen, precis så som de ställdes när jag städade och rensade i de gröna hyllorna i det gröna skåpet i våras. Alltså var, är, det väldigt onödigt att fota samma sak igen. Men...
...jag kände ändå att jag ville dela den här fina ordningen med er, igen. Bara för att. Och för att tala om att det är en bra grej att ha det så snyggt i skåpen att man inte vill, knappt vågar, röra något för att störa ordningen.
Nu börjar det ändå bli dags, att plocka fram något härifrån. Tror bestämt att det är någon som vill komma ut och lufta sig lite snart...
Och snart, snart måste jag väl ändå få tid att sätta mig i bästa läsfåtöljen och bläddra, bläddra, bläddra bland all härlig konst bakom de där vinröda bokryggarna.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Still life. Den heter ju så - ljuslyktan som ser ut som en skalle. Ett av få nyinköp som går att siktas i detta vårt grönaste vintage-skåp. Nytt och nytt, är ju några år sedan den äntrade det lilla vintage-hemmet nu förstås. På våren kan man sätta primörer i den. Om ni letar på en blogg nära er, tror jag det ska finnas ett foto med det glasartade "ljushuvudet" fyllt av glada snödroppar. Någonstans ganska långt bak i arkivet, om någon vill söka.
Fotot på trädet, och vår saliga katt-pälskling där bland grenarna, börjar också få några år på nacken. Tror jag fångade det symbiotiska förhållandet mellan djur och natur i slutet på 90-talet, eller möjligtvis alldeles i början av 2000-talet.
Nu är det bara några spröda, ljusgula blad kvar där ute på samma träd. Som om höstsolen ynglat av sig i hundratals, förmodligen fortfarande tusentals, småsolar där uppe på de mossiga grenarna. Livets gång kan vara bra vackert ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar