Här hemma - med hav å land i sikte

Vissa saker plockas bort, andra kommer fram. Den här vasen har fått komma fram, igen. Medan den blåaste...

...blomman har fått lämna plats åt...

...en pressad brud. Fjällbrud. Den heter så, den snart åttioåriga blomman från vackraste vintage-herbariet.

Äsch. Ett blad trillade av. Så vackra, men sköra. Man vågar knappt röra. Här sitter det dock fint ändå. En magnetisk - och mycket naturlig - skönhet från 1940-talet.

Blir det bara blad idag? undrar ni. Nej, det här är nog det sista, sedan blir det ägg. ?!? Jodå, men först måste ni se att/hur vi redan klätt granen här hemma. Nja. Åtminstone lite. Åtminstone ish. En styck toppstjärna i form av en vit näckros utan blad. Kan man tänka sig en vackrare stjärnformation? Det skulle väl möjligtvis vara roten till bruden intill då. Kolla så fin, även om roten förstås helst ska få vara kvar i jorden. Då. Och nu.

Sandpappret har också kommit fram. Började skava av lite från de här prickiga äggen i påskas, ville se om de kunde få ett lite annorlunda uttryck, något naturligare. Träigare. Och kanske kommer jag vara klar med dem till nästa påsk eller så. Däremellan tycker jag gott att de kan få agera de finaste julkulor ett kök kan tänka sig. Äggkulor. Låter väldigt nära äggulor. Kul på jul. 

På tal om julkulor, på tal om kök - det här kan mycket väl vara den mest naturliga runda vintage-sak i världen. Sjöfågeln som blickar över hav och kanske närmar sig land. Nittsjö. Därifrån kommer årets vackraste jul-vas. Ojulig, men julig ändå. Har haft den i så många år nu, men aldrig låtit den glänsa på första parkett. Nu ska den äntligen få glänsa både över sjö och strand. Och land.

Annars? Jo. Jag håller på och letar efter en tallrik med julmotiv. Också den i en mer naturlig färgskala. En blåvit jultallrik, helt enkelt. Det finns ju så många här hemma, jultallrikar av alla de slag, men just den här saknar jag. Den ligger inte bland de andra. Måste djupdyka ner i skåp och lådor, tror jag bestämt. Blubb blubb, på med cyklopen. ;).

Snön den ligger kvar. Jippie. Ett litet jippie, för snart smälter det väl. Men innan dess vill jag vara lika glad som hunden som sprang, sprang, hoppade och vältrade sig i det tunna, vita lagret! Och barnen som gungar ändå. Fast det är kallt. Det är så vackert att se, deras glädje. Skynda med pulkan då. Och kälken. Här i södern är vi ju inte särskilt bortskämda med tjocka snötäcken varje år.

Hej, mitt vinterland! Vårt vinterland, såklart.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Den blå och bubbliga vasen, med vågor på. Nästan. Fast det är ingen vas ifrån början, det är en gammal lampa som tappat sin överdel. Nu är den förvandlad till en vas med fenor, tror jag. Det naturliga, återbrukade, pyntet är här för att stanna. Länge efter jul. Och långt före.