Då kör vi en Fem särskilt fina igen. En särskilt fin Fem särskilt fina, enligt mig. Inget nytt? undrar någon. Nej, inget nytt alls. Bara vintage och eventuellt några oväntade nya kombinationer. De älskade sakerna, med lite ålder och patina, får bekanta sig med varandra på annorlunda sätt. Kanske har de aldrig mött varandra på riktigt förut, även om de stått och gått och blötts i samma gamla hem ett bra tag. Kanske har de bara snuddat vid varann någon gång. Hög tid att de verkligen får mötas.
Den här urnan alltså. Blomster i överflöd och knopp. En vackrare sak än den här får man leta länge efter. Vet fortfarande inte riktigt om den är tänkt att vara en stor praktvas, eller om det ska stå ett par paraplyer i den istället. Fast det skulle inte rymmas många i, max ett par små parasoll eller så. Men det finns ändå en tung, skyddande metallinsats till den, en rostig en. Numera behöver den dock inte tjänstgöra alls, här hemma får den nöja sig med att vara ett skönt ting att vila ögonen mot.
Får det vara lite teak? Gammal teak, förstås. Halvgammal åtminstone. Blekt och sprucken, är den - skålen. Men fin ändå, såklart. Funkar bra som ytterfoder till en krukväxt av något slag. Eller kanske till något snyggt, utblommat fjolårsris.
De här stilrena skönheterna på fot, alltså fatta hur många gånger jag har varit på väg att skänka dem vidare i återanvändningshjulet. Något har alltid hejdat mig. För de är ju så himla användbara. Som glasskålar - som i glass! Som ljushållare. Som upphöjt fat till någon liten, rar växtlighet. Som allt möjligt helt enkelt. Den gröna nyansen är ju dessutom fullständigt delikat!
Duken. Eller den tunna pläden. Praktiskt vändbar för motsatt färgeffekt, hursomhelst. Värmer kanske vintage-hjärtat mer än benen, men ändå.
Katter brukar ha gröna ögon, den här sköna liraren har inte bara det - utan en hel grön kropp. Glaskropp.
Tipsade ju om glasgrejer i fönstren, finns faktiskt inget finare sätt att sila vårljuset på. Grönt glas. Eller brunt. Eller i regnbågens alla färger!
Det var det. Dags att ställa tillbaka allt på sina platser igen då. Kanske ska smaka av rekvisitan lite först bara...
Sköt om er.
<3
/helena
ps Va?! Ingen formell uppradning av de fem fina? Nej, jag tyckte inte att det behövdes den här gången. Ni fick ju så många bilder istället. Och fakta säger ändå så lite om sakerna med patina och själ. De talar, som sagt, direkt till hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar