Nya idéer & högtflygande krukor

Hej på er. Allt väl? Det hoppas jag. Här hemma pågår planering - och förhoppningsvis strax genomförande - av en ny Fem särskilt fina, bland annat. 

På tal om det ja. Ja, det var väldigt nära att den vackra brittiska krukan fick åka in i prylgarderoben igen efter sin korta tjänstgöring under förra Fem särskilt fina. Och det hade väl varit förfärligt trist om något så fint bara skulle gömmas undan igen? Så då tänkte jag till, jodå. Ingen plats över i fönstren alls, så vad göra? Sätta den på piedestal? Ja, på sätt och vis. Upp i hyllan åkte den. Långt upp. Som en slags boktyngd där på toppen.

Där står den bra, tycker jag. Och liksom spanar ut över det lilla vintage-hemmet. Bara älskar blandningen här. (Särskilt Gunnar Ekelöfs poesi tätt intill några väl valda säsonger av Seinfeld på DVD. Eller om det bara är en utvald säsong? Anyway. Fint som snus!)

Det var när jag pysslade upp krukan där uppe i bokhyllan som jag hittade de nya idéerna. Fast nytt på mitt/vårt vis.

För alla förvarar väl inte sina printer-papper i en gammal bandy-portfölj?

Och alla använder väl inte sina rostiga urnor som en viktig, bärande del av sin CD-hylla?

Hm. Fast. Flera originella, innovativa idéer är ju nu inte alltid exakt så originella, eller precis så innovativa, som man först skulle kunna tro. Eller ens särskilt nya.

En slags fortsättning följer här så småningom, ska bara tänka klart först. Och fota lite fina vintage-grejer först. Några särskilt fina alltså.

Sköt om er.

<3

/helena

ps "... I Förtrycket av kvinnorna grep sig Mill an med att demonstrera att kvinnans underordning är 'orätt i sig själv', och att den 'borde ersättas av en princip av fullkomlig jämlikhet'. Han var medveten om att hans argument skulle möta starkt motstånd; de flesta mäns åsikter om kvinnans rätta plats baserades på känslor som knappast kunde förändras av rationella argument. Trots det hade han ambitionen att visa hur tidens fördomar fick sin kraft från de motbjudande snarare än de beundransvärda sidorna av den mänskliga naturen. 

Han hävdade att kvinnans underordning var en inkonsekvens i det moderna samhället, vilket byggde på meritokrati. I den moderna världen är människor normalt inte tvingade genom sin födsel att leva en särskild sorts liv, på det sätt som var fallet exempelvis för en slav i det antika Grekland. Moderna samhällen styrs enligt principen att individerna är 'fria att utveckla sina talanger och utnyttja de gynnsamma tillfällen som erbjuds för att nå den lott som synes dem mest önskvärd'. Är detta sant måste det enligt Mill också gälla för kvinnor; att någon är född som flicka och inte som pojke bör inte bestämma hennes levnadsbana. ...

... Mill avvisade tanken att det fanns grundläggande skillnader mellan män och kvinnor som motiverade kvinnors underordning. Han menade att det var omöjligt att avgöra vilka mentala och moraliska skillnader som kunde finnas mellan könen, eftersom kvinnans natur hade blivit så totalt förvrängd genom denna underordning. ...

... Mills resonemang i Förtrycket av kvinnorna står sig fortfarande, till skillnad från somliga andra av de tidiga feministernas argument. Det är heller kanske inte så förvånande - han betraktas allmänt som en av 1800-talets största begåvningar. ..."

Men vad hände här då? Lite off topic kan kanske tyckas. Men vi hittar också Lilla boken med stora tankar om filosofi (av Jeremy Stangroom) i vår brokiga bokhylla. Därifrån ville jag citera om/av John Stuart Mill (född 1806) för att illustrera att det här med vad som är modernt eller inte - oavsett om det gäller trivialiteter som inredning eller viktiga tankar om jämlikhet - är väldigt relativt. 

Det har alltid funnits nytänkare, rättänkare, om ni vill. Det har alltid funnits feminister, människor som tror på alla människors rätt att vara sig själva - det är inget nytt. Och att vara feminist handlar inte om att ha ett speciellt kön. De klokaste männen - då och nu - är feminister. Glöm inte det. De behövs för att driva frågorna med stort F framåt på bred front, särskilt i de delar av världen där frågan om kvinnors självklara rätt till sitt eget liv - och sin egen kropp - fortfarande är mer eftersatt än den var här uppe på våra privilegierade breddgrader så långt tillbaka i tiden som på 1800-talet.