Den där gamla trasan. Kommer ni ihåg att man sa så? För numera tänker jag mig att det uttrycket måste ha genomgått en metamorfos, alltså en förvandling från negativt epitet till något väldigt positivt, genomtänkt och framåtskridande.
Fast fashion. Läste om det begreppet någonstans, och liksom baxnade över att det finns ett sådant lättvindigt tänk idag, 2021, runt våra kläder. Alltså ett snabbt mode, som ska låta oss rättfärdiga stora - onödiga - klädinköp på kort tid.
Tänker att just ordet mode borde bli helt omodernt snart. Liksom passé och ute. För det gäller ju att klä sig hållbart och varmt. Och en aning svalare sedan när graderna stiger upp lite längre på skalan. Att klä sig efter sin egen smak. Paltor som håller över tid och rum och passar din kropp och ditt tycke. Kläder som håller i ett stycke under lång tid. Och sedan håller för att sätta nål och tråd igenom diverse hål som kan uppstå av tid och tand.
Lou Ottens. Han ligger överst bland alla de där lapparna jag skulle rensat färdigt bland häromdagen. Lou, som blev nittiofyra, gjorde en del för klimatet minsann, när han uppfann det behändiga kassettbandet och dess lika behändiga spelare. Uppfinnaren till världens coolaste vintage-accessoar!
Mannen och jag snackade bandspelare för ett tag sedan. Han hade en stor rullbandspelare när han var ung, ja, han hade den fortfarande kvar i början när vi blev ihop. En bra grej, som fått sina återkommande uppsving. Men sedan kom den mycket behändigare kassettbandspelaren. Behändig, mindre, och lätt att använda. Fast sedan kom vår diskussion ganska snart in på dess nackdelar. Eftersom det gick så snabbt att spola fram och tillbaka, via kassett och dess spelare, gjorde man (både mannen och jag och alla andra som var unga då) det alldeles för mycket och ofta. I värsta fall trasslade sig bandet. I allra värsta fall hängde sig knappen till spelaren. Den liksom stannade i nere-läget, spolknappen, och gjorde det sedan svårt att komma varken bakåt eller fast forward.
Visst gjorde han en insats för teknikens framfart, Lou. Och för miljön. Och för de överlevande, smått historiska vintage-accessoarerna!
Men diskussionen om vad som är miljövänligt och inte kommer fortsätta. Är den ständigt snabbt rullande utvecklingen och uppdateringen av tekniska prylar verkligen vad vi och jordens resurser behöver? Eller vore det bättre om vi kunde behålla våra nyttoprylar lite längre. Mycket längre. Här är ordet kvalité uppenbart av värde och stigande intresse. En hyperaktuell fråga, som inte hinner vänta på sitt uppenbara svar.
Slit och släng, en förlegad slogan som vi slängt för länge sedan. Men den gamla trasan, den har vi kvar. Eller hur?
<3
/helena
ps Dagen är lång, därför är det här dagens andra inlägg. Bara dagens andra inlägg, snart kommer det tredje, tror jag bestämt. Men först ett TV-tips. Från 1965. Med Beppe och Hasse och Tage och Hatte och Povel och co. En uppesittarkväll i musikens och ordens och matens tecken. Passar finfint att titta på nu, även om det råkar vara juletider och julrim (bland annat ett tillägnat kommunikationsministern som hette Olof Palme!) där och då.
Vi får höra låtarna och orden som var nya då, numera klassiska, odödliga. Blommig falukorv, finns där. Och Ta av dig skorna. Bland annat. Pizza! Fatta att de bakar pizza som tilltugg, redan då. Och mumma med porter och champagne, minsann. Se det finstämda, nej, snarare glada och småknasiga programmet som heter: Medan andra pyntar. Finns på svt play, i öppet arkiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar