Som fotande person letar jag ständigt efter det fotogeniska. När det dessutom kan kombineras med ett talande, intressant uttryck, ja, då känns det mesta perfekt. (Även om jag älskar det inperfekta och imperfekta mest. Ja, jag vet att det heter icke-perfekta, men vari ligger poesin i det?)
Anyway.
Vad kan vara mer fotovänligt än pastellfärgade stenkulor? Vad känns mer klassisk vår än så? Så jag letade reda på mina gamla - jordiga - vackert färgskalade kulor. De är jordiga efter att ha fått agera roliga leca-kulor i ett blomsterarrangemang en gång i tiden, bland annat. Stenkulor kan man ha till mycket.
Man kan ju till exempel spela kula med dem. Häpp! Haha, allvarligt talat tror jag kulspel har fått ett uppsving igen, efter att nästan ha varit bortglömt i många år.
Den här bilden alltså, omslagsfotot på förra årets nostalgiska almanacka (utgiven av Borås Fotoklubb). Med följande text: "1964. Nu är det kul igen. Grabbar som spelar kula är ett säkert vårtecken."
(Flickorna då, fick inte de vara med? Ville de inte vara med? Frågorna hopar sig likt små färgglada kulor i en sandig grop;).
Tänk att just det här fotot fick representera förra året. Inget kul år direkt, men ett år då det var många som började söka sig mer utomhus för att kunna umgås - fortfarande på avstånd förstås - mer säkert. Tänker mig att kulspel kan vara ett lagom lågintensivt sätt att motionera även för mogen ungdom. På lagom avstånd alltså.
Jag lattjar med dem fotomässigt, bildmässigt. Arrangerar, sorterar och fixar och donar. Vi får väl se var det landar, var de landar. Ni får säkert också se. Sen.
Varför inte bara ha dem som en färgglad prydnad? Vårpynt i all sin enkelhet. Tillsammans med den lilla såsskålen - eller om det är en kompottskål - bildar de ett skönt blickfång. Rörstrandsmönstret heter Vallmo.
Det var bara det.
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar