Ögongodis, örongodis & originalgodis

Hej på er. Här kommer ett lite småsmaskigt inlägg. Vi börjar med ett smakprov på det jag jobbar med just nu.

Jodå, jag fortsätter pussla med mina stenkulor. Försöker passa in dem på olika sätt i mitt bildfixande.

Men se där, där står han ju - ögongodiset! Och håller i en av böckerna vi håller på att läsa just nu. Kvinnorna som formade POP-historien, av Anna Charlotta Gunnarson (Atlas, 2019). Bakom där, i den lilla läshögen, ligger en av de andra biblioteksböckerna vi har hemma: Koltrasten som trodde att den var en ambulans, av Anders Mildner (Volante, 2012). 

En bok som handlar om ljuden vi verkligen vill höra, och en bok som handlar om de vi inte vill höra. Nej, riktigt så enkelt går det inte att beskriva dem, men den ena handlar - som ni hör på titeln - om musik - och den andra handlar mer om olika ljud. Anders Mildner avhandlar ljuden vi mår bra av, och de vi mår mindre bra av. Och jag tänkte ni skulle få er ett par talande citat till livs. Vad sägs om det? Okej, här kommer de:

"... En talande historia om exakt hur mycket ljuden påverkar, handlar om Grand Canyon i USA. När den brittiske författaren J.B. Priestly besökte området på 1930-talet skrev han om en stillhet så djup att alla ljud förlorades i den: 'Det var som om öronen hade tillfångatagits för gott, dränkta i denna tystnads djup.'

Så är det inte längre. 1987 flög 50 000 helikoptrar med turister över området varje år. 1998 var siffran uppe i 132 000 - fullt jämförbart med trafiken på en stor flygplats. 

Den federala myndigheten The National Park Service har inlett ett arbete med att försöka tvinga tillbaka tystnaden i området. Här avslöjas en hel del av problematiken: definitionen som myndigheten gör av 'tystnad' är att halva parken inte ska störas av flygtrafik under 75 procent av dagen. Tystnad är inte längre lika med tyst, utan endast mindre bullrigt.

Det är med andra ord fullständigt omöjligt för en besökare att uppleva Grand Canyon på samma sätt som J.B. Priestly gjorde för 80 år sedan. ..."

Det var en bit ur nämnda bok av Anders Mildner det. Nu kör vi ett par väl valda ord av Anna Charlotta Gunnarson också:

"... Vem var första svensk på världens viktigaste topplista - Billboard i USA? Frågan är alltid lika rolig att slänga ur sig när man pratar pophistoria, eftersom det uppstår intressanta diskussioner med spännande gissningar, dock sällan den rätta. En del chansar på Abba med 'Dancing Queen' som låg på listan våren 1977, men de nördigaste svarar Björn Skifs som med sitt band Blue Swede intog förstaplatsen tre år tidigare med 'Hooked on a feeling'. 

Båda dessa svenska popgrupper var mycket riktigt tidiga på Billboard, och förenas dessutom i ett av de viktigaste musikhistoriska datumen: den sjätte april 1974. Blue Swedes ooga-chakka-cover gick nämligen in på Billboard Hot 100 samma dag som Abba vann Eurovision Song Contest i Brighton med 'Waterloo'. 

Det finns kännare som menar att det svenska musikundret uppstod i denna stund, att vi kan sätta 74-04-06 som startpunkt för en ny era. Låt oss återkomma till detta så kallade musikunder, men först backa ett decennium till det rätta svaret. ..."

Vad ska ni göra i helgen då? Vi ska läsa, som ni hör. Och spela spel. Och se någon bra film kanske. (Vi såg i och för sig en intressant musikdokumentär nyligen, ska nog berätta mer om den för er någon vacker dag här framöver). 

Ska nog hjälpa mannen med den där digitala symfonin han pillar med också. Fast han kanske snarare skulle kalla det "hjälpa till". Men han får ju skylla sig själv, när han vill att jag ska lyssna, då är det väl klart att jag föreslår en del förbättringar. Eller "förbättringar" då. Ett par instrumentbyten som jag föreslog, verkade han dock bli nöjd med. Förutom det faktum att han hade tänkt att allt skulle bygga på strängar...och så kom jag och föreslog både lugnt och stilla piano och uppiggande spansk gitarr mitt i allt det filharmoniska. Jaja. Så kan det gå. (Tror han blev ganska glad att jag kom och fixade till lite där faktiskt. Men säg inte att jag har sagt det. Ssssccchhhh...).

Ska nog försöka komma igång med de där nya texterna till ett par vårsånger som jag spekulerade i om jag inte borde göra. Ni vet, liksom uppdatera en del förlegade örhängen och få in nytt blod och mer modern själ och nya ord och formuleringar. Gärna med en del regnbågsfärgat i.

Lite gott och blandat blir det här hemma med andra ord. Sedan ska jag försöka få till redigeringen på de här roliga bilderna/korten jag håller på med också. De kommer ni nog tyvärr inte att få ta del av nu, för det handlar om julkort. Jodå. Medan aprilvädret visar sig från sin busigaste sidan håller jag redan på med nästa snöiga säsong. Grisar och halmbockar, och ett par änglar på det, minsann. Tror det blir bra. Hoppas och tror. Precis som jag hoppas och tror att ni ska få en riktigt bra start på den här post-påskhelgen.

Fast påsken firas ju olika i olika delar av världen, därför är det ju ingen brådska att jaga ut varenda kyckling och kärring redan nu. Eller hur?

Sköt om er.

<3

/helena

ps "... Det fanns nämligen en svensk artist på Billboardlistan redan 1964: Siw Malmkvist. I augusti detta år klättrade hon upp på plats 58 med den somrigt klatschiga duetten 'Sole Sole Sole' ihop med italienaren Umberto Marcato. Låten låg fem veckor på Billboard och hamnade visserligen aldrig i topp, men Siwan står definitivt för den svenska debuten på listan. ..."

"... Dessutom har Siw Malmkvist alltid varit en fena på att finna sig i stunden, ända sedan den stökiga entrén i talangtävlingen, då hon trasslade in sig i mikrofonsladden, rispade upp strumpbyxorna och föll raklång över scenen. 

I en intervju med Sydsvenskan 2010 påpekade hon att hon antagligen aldrig gjort succé i dagens formaterade idol-landskap, om det inte vore 'som kombinerad sångerska och stå-upp-komiker'. Hennes blixtsnabba humor och skådespelartalang har med tiden resulterat i musikaler och krogshower, hon har samarbetat med hundratals andra artister, såsom Anna-Lena Löfgren och lillasystern Lil Malmkvist, som också hade en svensktoppskarriär i gång under 1960-talet. 

Siw Malmkvist har aldrig tagit paus och 2017 var hon återigen ute på vägarna med långkörarturnén 'Tillsammans - 183 år på scenen', ihop med bästisarna Lill-Babs och Ann-Louise Hanson. ..."

/ur Kvinnorna som formade POP-historien

av Anna Charlotta Gunnarson