Jag har skapat så många bilder den senaste tiden. Gott så. Men mitt skrivande blir lidande, det är väl det som är nersidan, så att säga, the down-side. Och fotandet. Jag saknar att fota, vill göra det mycket mer framöver.
Det finns ju bara tjugofyra timmar på dygnet, har jag hört... Vilket ju gör det svårt att hinna med allt, så är det säkert för de flesta människor som jobbar med skapande processer av olika slag, tänker jag.
Det vore mig främmande att klaga, på riktigt. Det är en sådan ynnest att ha tillgång till fantasi och tid - och möjligheter att utveckla den och det den vill bibringa. Så. Jag tillbringar mycket tid med mitt bildskapande just nu, för att jag fortfarande har många idéer som skall slutföras.
Har ju just avslutat en bilderbok, som ni vet, där jag illustrerat med hjälp av fantasi, ömmande fingrar och redigeringsprogrammets många reglage. Dessutom håller jag på att utveckla min förmåga att måla analogt. Med pensel, färg och någon form av papper, som ni också vet. Därför har fotandet blivit lidande. Det vill jag ändra på. Snart, snart, snart. Saknar det konstnärliga ögonblicket. Ögonklicket. Det som bara kameran kan erbjuda.
Något av det allra roligaste, enligt mig, är att kombinera foto, färg och redigeringsfärdigheter. Något jag vill göra mer.
Som jag nämnde nyligen, vill jag låta skannern bli en större del av mitt bildskapande. Lägga till och dra ifrån, både analogt och digitalt. In i skannern, med något som jag bestänkt med färg, och ut igen, med en fixering och skärpa som bara pixlar kan ge. Ungefär så.
Och sedan blaska på med lite väta igen. Som ett regn som inte kan bestämma sig. Dropp, dropp, dropp.
Sedan vrida och vända igen. Några tankevarv. På med mera färg! Mycket mera färg, men smakfullt förstås.
Även om den gröna färgen alltid kommer att vara viktigast. Även när naturen börjar förbereda sig för att gå i dvala, så småningom. Always green.
Grönt ja. Även när vintern närmar sig, sedan, om länge. Vintergrönt. Vintervitt. Vintergrått. Vinterfärgat.
Och här är mitt originalfoto (kan vi kanske kalla det foto-syntes?) som allt utgick ifrån; Träd, regn och ljus: En skön, grön och alldeles naturlig treenighet. Tree-nighet.
<3
/helena
ps Ni måste väl tro att jag försöker utöva hypnos på er eller så. Med alla trötta ord på bilderna ovan. Nej då, det här är motivförslag till lakan, tänkte jag. Det är därför ni får se några av dem på längden, så att säga. På lakan-håll, om ni förstår. Det gör ni säkert. Däremot fattar ni kanske inte varför texten ska vara på sidan, så där? Nej, det måste den förstås inte vara.
Men jag tänker som så här; att ofta ser man ju sin säng från sidan. När man lägger sig och går upp, åtminstone. Och förhoppningsvis annars också, om man passerar, eller gillar att hänga i sovrummet och greja och dona lite i vaket tillstånd och så.
Det blir ju en bättre sängmiljö om man låter bli att bädda med överkast och en massa onödig täckande textil. Därför, då, där, blir det desto roligare att ha fina, kul och sköna lakansmotiv, tänker jag. Oavsett på vilket håll texten är. Eller om det är någon text alls.
Måste dock säga att jag blev väldigt nöjd med regnbågs-skogen. Och kuddvars-vargen. En kudd-var(g). Ser ni inte det? Haha. Även om det var tänkt att vara ett får först. Jag räknade inte med att det skulle se mer ut som en varg. Eller? Haha. Det liknar nog mest ett fantasidjur. De går väl också att räkna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar