Det kunde varit din mormorsmor. Din farmor. Din mamma. Det kunde varit du. Det kunde varit jag. Det kunde varit ditt barn. Det kunde varit vem som helst.
Men vi tar det från början. Allt började vid jul. Eller några dagar innan, någon vecka kanske. Vi skulle låna julböcker, som vi brukar kalla det. Liksom att köpa jultidningar, fast böcker, fast låna på biblioteket. Några år har vi kommit ihåg att göra det i tid. Den här gången, julen 2020, skulle vi beställa på nätet och sedan hämta upp dem; Take-away-books. Vi klickade för både det ena och det andra. Några romaner vi tänkt läsa länge (som Toni Morrisons Beloved, Älskade, på svenska), några lättsamheter. Mest lättsamheter. Serieböcker. Konst och antikviteter. Flera med musik i fokus. Fanny M, till exempel, vars bror hette Felix. Och så Anne då.
Vid middagstid, dagen efter vi plockat ner en massa läsgodis i vår nätkasse (webb-kasse), började systemet med sms-meddelanden att krångla. Vi ringde in för säkerhets skull, kollade att det som hade hänt var det vi trodde hade hänt: Biblioteken var tvungna att stänga ner sin sociala verksamhet igen, det gick inte ens att webb-beställa och hämta utomhus, smittsäkerheten gick först. Går först.
Nähä. Inga mysiga julböcker att bläddra i då då. Det blev ju jul ändå. En riktigt bra sådan, förhållandevis, med en hel del pynt och dekorationer vintage-style, som ni vet. God mat och bästa sällskapet. Spel och lek och sång och film och så vidare.
Vad hände då med bokbeställningen som uteblev? undrar ni. Jo, den fortsatte att utebli. Vi läste annat. Högläste, som vi gärna gör numera. Delar läsupplevelsen med varandra. Det ger nya dimensioner och diskussionsmaterial.
I mars eller där någonstans, en bra bit in på det nya året, kom vi att tänka på bokhögen som aldrig fick ligga och skräpa här hemma hos oss. Vi bestämde oss för att göra ett nytt försök, med ungefär halva mängden som vi beställde till jul - vi ville ju inte att biblioteket skulle bli helt tomt där mitt på vårterminen...
Sedan läste vi en allvarlig roman om dödens olika ansikten. Tunga, tänkvärda grejer. Därefter, tog vi oss med lika delar glädje över det poetiska språket, som sorg över allt mänskligt lidande, genom Älskade. Det tog tid. Det fick ta tid. Här behövdes andrum mellan orden. Här behövdes tid att torka tårar och reflektera.
Det blev juni. Vi var klara med Toni Morrisons älskade ord om det som det inte finns några ord för. Vi hade lånat om vår lilla bokhög ett par gånger vid det här laget, för vi ville läsa allt, om bara tiden ville infinna sig.
Den 12 juni lyfter jag upp Anne Franks dagbok - den långa versionen, som sägs vara väldigt lik fröken Franks original. Jag säger till mannen: - Det är väl dags att börja med den här nu? Han svarar ja och på den vägen var det.
Vad vi inte hade koll på alls då? Att Anne Frank är född just den 12 juni. Vad ger ni mig för det? Efter alla turer, med nätbeställningar som avbeställdes, andra viktiga böcker som hamnade före i vår läs-kö, omlån. Och sedan lyfter jag upp den här pärlan, som man innerligt önskade aldrig hade behövt skrivas på det här sättet, just den där dagen i juni.
Det kunde varit du. Det kunde varit jag. Det kunde varit idag, som någon godtyckligt bestämde att just DU inte passade in. Det kunde varit idag du behövt fly undan krig och en konservativ, despotisk, mordisk regim.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Men läs Anne Franks dagbok för hennes skull. Bara för att just hon fanns. Och begrunda att världen berövades en sådan entusiastisk och talangfull berättarröst. Läs och bli kär i Annes livsglädje, mitt i allt det svåra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar