Vad ska man göra när knäckebrödet är slut?

Köpa nytt? 

Käka ett par tuggmotståndiga och saftiga äpplen istället?

Ja, allt det där är väl gott och väl - och självklart. Naturligtvis ska man köpa nytt knäckebröd direkt OCH genast tugga i sig minst ett lagom syrligt äpple om dagen, men det här handlar om något annat. Det här handlar om pappret. Om att återanvända, på ett bra och smart sätt.

Så här var det: Mannen stod och hällde ut de sista smulorna över sin yoghurt, och var väl nästan på väg att lägga knäckebrödspappret i högen för pappersåtervinning, när jag tyckte mig se ett nostalgiskt skimmer dra över hans älskvärda ansiktsdrag. Istället för att lägga det i nämnda pappershög, började han vända och vrida på den relativt stora fyrkanten fylld av små hästar och hjärtan på ena sidan. Sedan sa han:

- Du kanske vill använda den här att måla på? Han stod där och mindes hur han som liten brukade få använda insidan till de tomma knäckebrödsförpackningarna att skriva på. För så var det förr - man återanvände både det ena och det andra. När man läser diverse modetidningar idag, då kan man lätt få för sig att återbruk och att använda gamla saker på nya sätt är något nytt. Så är det inte.

- Ja, varför inte? sa jag. Och tillade, smått eftertänksamt, att det verkade kul att se vad man skulle kunna åstadkomma med och använda den skrynkliga, ljusa insidan till.

Bestämde mig för att göra det enkelt. Hämtade ett par underbart smakrika stilleben. Fina i både form och nyansering. Två fotogeniska äpplen. Ett motiv - två! - som med fördel borde trivas att avbildas med små streck och distanser som de naturliga vecken i pappret har. Dessutom var det några små små smulor kvar, som jag inte viftade bort utan lät bli en del av färgens textur och kornighet. Blev ju bra!

Så; köp nytt knäckebröd, stora runda, med hål i mitten, för då kan du måla loss när du tuggat klart. Släppa loss kreativiteten på nytt. Återanvända dina konstnärliga krafter. Och sedan kan du dessutom äta upp den saftiga rekvisitan till efterrätt!

Sköt om er.

<3

/helena

ps Mannen brukar busa med knäckebrödet. Liksom tycka att det är jättekul att lägga tjockt med pålägg över hålet som han medvetet har placerat mitt på mitt lagom stora, brutna knäckebröd. Sedan väntar han på att jag ska hamna där och liksom tugga igenom det som bara visar sig vara pålägg. Sedan gnäggar han av belåtenhet över sitt hyss. Och jag fnissar. Och ja, vi är väldigt barnsliga. Jag är femtioett på väg mot fem och ett halvt eller så. Och mannen är ännu värre.