Fem särskilt fina - nu börjar det!

T, som i ett tåg kommer lastat med en ny termin. En ny och fräsch chans att lära sig något, förhoppningsvis för livet.

Orimligt många klokskaper och smartheter ska få plats där inne - i en enda liten, stackars, ynka hjärna.

Dags att vattna den där stora frukten då, den där knoppen vi har högst uppepå. Fylla ut alla dess vindlingar med näring. Mata och vätska upp varenda nyfiken hjärncell. Dags att vattna alla busfrön!

Ett stort mått teoretisk vetgirighet och en massa små fingerborgar fyllda med praktisk kunskap, det är vad vi vill ha. Både stora och små, tänker jag. För livet självt är ju en enda lång skola. En lång lärande process, som aldrig tar slut. Fullärd blir man aldrig, som tur är.

Hur man än vänder på det, finns det alltid något man vill lära sig mer om. Just nu läser jag om några historiska platser, samtidigt som jag uppdaterar mig om när det går att börja förtidsrösta i höstens val. Alltid finns det något nytt - och gammalt - att bita tag i, för den som aldrig slutar vara nyfiken i hjärta och tanke.

Det är den enda griffeltavla vi har, den som fortfarande innehåller raderna om den sedan länge hädangångna katten, eller egentligen hennes meny. Vet att jag försökte ropa in en sådan som de hade i ladugårdar förr, på någon auktion. En sådan som satt vid varje bås, hos korna, ni vet. En som skulle ha äkta patina och vara väldigt använd. Men det blev aldrig något napp där och då. Den här ser bara gammaldags ut, är inte ens vintage på riktigt, möjligtvis med ett nödrop.

Lite klassisk Beskow, ur Vill du läsa? Ett klokt djur att ha i örat. En glödande fingerborg. En griffeltavla. 

Och kvinnan som satt sig ner för att skriva. Kanske är hon lärare, kanske är hon journalist. Kanske är hon både nyfiken och förväntansfull. Kanske ska hon precis börja skriva ner sina planer inför hösten. Stora, små. Några alldeles lagom omfångsrika och hyfsat lättfångade. De flesta planerna och drömmarna är återanvända, förstås

Och några med socker på!

Sköt om er.

Och kram.

/helena