Vad är det fjärilar håller på med, när de fladdrar så där tillsammans? Två fjärilar som liksom verkar röra sig ihop, tillsammans, runt varandra hela tiden. Är det som man tror - kärlek? Svärmisk förälskelse över rabatten.
Det såg vackert ut, som sinnebilden av sommaren, när de rörde sig runt runt över den överdådiga grönskan. (Skriver detta samtidigt som en pappa långben, harkrank, förtvivlat försöker hitta en väg ut igen, inte ett lika roligt fenomen som fjärilarnas upptåg, men jag ska snart hjälpa den ut, ska bara skriva klart här först ju.)
Älskar att röra mig genom sommarstaden. Gick genom nästan hela stan, förbi fjärilar och jättebalsamin (som är så förrädiskt fin och otroligt invasiv mot mångfalden). Stod en lång stund och bara betraktade skådespelet innan jag gick vidare. Först något vanligt, tråkigare ärende, sedan lite fotojobb, därefter en sen eftermiddag och tidig kväll i ledighetens tecken.
Vi åt glass, den näst bästa. Magnum strawberry. Finns inte raspberry längre? Den var så god. Okej, det gick bra ändå. Sedan spelade vi boule i parken, stannade och tittade på det gulliga, men ganska stora, insektshotellet en lång stund. Såg ingen som hade checkat in ännu, kanske är semestern slut, kanske har de börjat jobba, som de flesta andra nu? ;)
Jag hoppas ni aldrig förväxlar denna ljuva sippa med en illmarig, illvillig partisymbol? Mannen läser just för mig hur infernaliskt obehagliga de är. SD. Det är sällan jag ger dem utrymme eller energi. Men ibland får det bara vara nog! Hur mycket jag än förordar att vi alla koncentrera oss på det som fyller oss med goda känslor och positiv energi, går det inte att låta bli att reagera ibland.
Eller, reagerar gör jag alltid. Knyter näven. Gråter. Svär. Förbannar. Bär mig åt. (Som om det skulle hjälpa.)
Men, har kommit fram till att inget blir bättre av att ge dem luftrum. Det bästa vi kan göra, vi som tror på mångfald bland människor, blommor och bin, är att visa att vi är bättre än så. Stå upp för demokratin och asylrätten. Visa människor att vi bryr oss om dem, visa att vi inte är egoister. Visa rasisterna på dörren, istället.
Kan inte de göra ett eget återtåg, in under stenen som de kom ifrån? Ibland är det svårt att inte misströsta, men det får vi inte. Vi måste stå starka tillsammans, visa att vi inte tillåter någon att behandla våra medmänniskor illa.
Anyway. Tillbaka till det lättsamma livet. Till den underbara konstnären som har skapat förlagan till det här vykortet. Ulrica Hydman Vallien. En enkel tulpan? Nja, snarare intrikat i sitt uttryck. Underbar, om ni frågar mig. Så underbar att jag betalade alldeles för mycket för den här relativt enkla ramen och ett vykort med en tulpan på. Men så kan det gå.
Såg flera saker som var mycket mer prisvärda, som glaspäronet med härligt friska färger. Eller krukan med mannen och mig på. Huh? Jo, ett sådant motiv med en trubadur och hans sköna dam, ni vet. Det stod Idyll, undertill. Romantik! Yes!
En snygg kantig kruka signerad Gustavsberg och Karin Björquist, ratade jag också. Likaså en liten näpen sockerskål, Bengali, har alltid gillat porslin i krämvitt med röd dekor. Någon brosch, gick jag också förbi, fast det var gröna blommor på. Och en ananas med lika friska färger som päronet.
Ett stort kvalitativt tygsjok som skulle kunnat platsa mer än väl för att hotta upp soffan i höst.
Allt gick jag bara förbi.
Funderade faktiskt på att köpa en lampskärm, den var så rar med sin solblekta patina. Liksom färgstark som tusan på ena sidan, och helt "urvattnad" på den andra. Mysig på något sätt. Men nej, vi har redan så himla många lampskärmar, flera som bara ligger och väntar på att användas när mörkret och andan faller på.
Hur kommer det sig att man kan hitta flera mer prisvärda saker, härliga var och en, och ändå komma ut med en relativt enkel tulpan? Jo, för att man inte är någon snobb. För att man inte kan hejda impulsen som kommer när man ser en av sina favoritkonstnärers signaturer. Därför kommer man ut med en något massproducerad tulpan.
Och för att det inte gör något att betala lite för mycket, när delar av priset går till någon som behöver lite hjälp på traven här i livet.
Bara i second hand-världen, mina vänner. Bara där.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Det här kan definitivt vara den mest udda tavelupphängning jag någonsin gjort. Ivrigt, ivrigt gick jag runt och ville hitta den perfekta platsen för min bättre begagnade blomma signerad bästa UHV. På köksväggen? Nä. I den gröna bokhyllan? Där måste väl finnas plats? Nä. I sovrummet då. Nä, där ligger redan en tavla och bidar tid. Alltså, nä. Ovanför vattenkannan och byrån då? Nä. Där är upptaget.
Hm. Plötsligt såg jag bara att den matchar vägg-blusen i jobbhörnan. Att det kändes som att fjärilarna där ville svärma tillsammans med min nyfunna lökväxt. Fint så. Och lite knasigt förstås. Men fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar