Run! (Och räkna rätt nästa gång!)

Minns inte om jag visat er den här ordentligt någon gång? Här är den i alla fall - ytterligare en liten detalj i den del av miljödebatten som mannen och jag för med penna, papper (helst återanvända), färg och fantasi. Och en del klös, för jag river ju bort en del också. Collage-klös, skulle man kunna kalla det. Även när det inte är någon form av kattdjur på bilden. Även om det här nog mest liknar en vettskrämd hare som undrar vad hen har gjort för fel?

Här försöker vi skildra den globala uppvärmningen på vårt vis. Med jorden som en glödande tändsticksask som attackeras av sitt eget innehåll. Tycker den blev rätt bra. Kanske har jag visat er den förut, också?

Äsch. Jag inventerade ju alla våra färgrika A4:or för ett tag sedan, som ni säkert minns. Men nu visar det sig att ett antal av dem hade lirkade sig in innanför själva lådan där vi förvarar dem. Så nu är jag väldigt osäker på hur många det faktiskt är. Får börja om igen. Börja om från början. 

Gör om och gör rätt, ungefär som vi behöver göra med vår så kallade moderna livsstil. Den som vi i de bättre bemedlade länderna måste göra något åt. Minska våra krav på att ha och ha och ha. Och öka engagemanget i våra alltför nedsmutsade hav. Bland annat. Bland mycket annat.

Sköt om er.

Och den lilla planeten.

/helena

ps Varför måste djuren alltid fly människans extravaganta och livsfarliga sätt att hantera deras miljö?, undrar haren. Djur kan förvisso också uppträda hotfullt och (det som vi kallar) elakt mot varandra. Men jag tror inte att de skulle gå så långt som att lagstifta bort kärlek. Jodå. Det finns ju fortfarande länder där det är förbjudet att älska vem man vill. Där homosexualitet är olagligt, till exempel. Hur kan man förbjuda kärlek? Varför skulle man vilja det? Hur kan det fortfarande finnas länder i världen där man till och med riskerar sitt liv, om man älskar den man vill älska?

DET tycker både haren och jag är både obehagligt och onaturligt - att hindra människor från att älska varandra.