Här hemma - överexponerat & nyfiken i en struts

Dags, hög tid, att ändra och fixa till lite ordentligt på vikväggen. Den som numera ska fungera som klädhängare, också, är det ju tänkt.

Det var mannen som la smulpajen, jag kompletterade med några ägg. Eller åtminstone själva strutsen. Visste ni att det går cirka tjugofem hönsägg på ett enda strutsägg. Jo då. Åtminstone enligt det gamla uppslagsverket.

Efter en så tuff ordfejd var det ingen hejd på fikandet. Kaffe och American peanut var ju inte peanuts precis.

I den gamla rostiga kaffeburken står grönskan fortfarande hyfsat fräsch och spirande. Men vad är det där?

Den alldeles nya lilla pärlan, av pärlor, matchar den årsrika kudden perfekt, som ni ser. Mannen har fått den, av Anastasia, tror jag. Och sedan gav han den till mig. Så fint. Och jag funderar och funderar på om den används bäst som brosch, halsband eller ring? Eller som cool prydnad? Hursomhelst är den glad och höst-underbar! Tack! Tack! Ett tack till A. Och ett till B, eller bästa mannen då, som ni bäst känner honom som.

- Nu lägger jag dig, sa han - mannen - och la geni. Hoppsan, inte bra för mitt ego det där. Men sedan la han nyfiken, och jag konstaterade att det väl också måste vara jag. Vetgirig i alla fall. Haha. Ett vetgirigt geni. Jojo. Blygsamheterna haglar visst här inne. Visste ni förresten att hannen ruvar på dagtid och honan på natten. Eller om det var tvärtom? Strutshannen alltså. Och hans vetgiriga geni. Eller honan då. Hehe.

Och de här äggen alltså. Choklad och grejer och en och annan jordnöt. Salty caramel. Mumsfilibabba. Det har vi nog aldrig lagt på den ordrika spelplanen, vad jag kan komma ihåg. Läser någonstans att det ska stavas som två ord: mums filibabba. Konstiga ord finns det gott om. Och det här ordet är ju verkligen gott. Hehe. Häpp!

Nog tramsat, nu är nyordningen på vikväggen nästan klar, det får ni säkert se någon annan dag. Men den här tavlan ligger fortfarande kvar. Blir galen på den. Men snart snart snart ska den hitta sin nästa plats här i livet.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Moafåglar. Har ni hört talas om dem? Nej, det hade inte jag heller. Stora, stora fåglar tydligen, som fanns en gång i tiden. Alltid lär man sig något - när man förvandlar strut till struts och lägger ett nyfiket geni på spelplanen.