Naturligtvis var jag tvungen att försöka skapa en bild av det jag såg, som jag beskrev för er igår. När två fjärilar följde varandra i en vindlande vacker dans över gröna strån och utslagna blommor. Det här är slutresultatet.
Men jag tänkte att vi kunde skynda långsamt fram, och ta det mera steg för steg. Det var så här det började.
Eller så här, om vi ska vara riktigt petnoga. Så här diffust började det. Med bara några blygsamma digitala drag.
Sedan sprinklade jag på med lite mer struktur, och började redan här känna mig relativt nöjd med det hela.
Här blev de ytterligare lite mer distinkta, nästan lite arga (över den pågående massutrotningen bland insekter?!)
Vände och vred lite på det hela, och fick då fram en slags blågul variant som jag vill tillägna hela det kämpande ukrainska folket - och den starka, flygande snabba längd- och trestegshopparen Maryna Bekh-Romanchuk.
Vår egen kära - oövervinnerliga - Mondo i all ära, men det blågula och guldglänsande i allas våra tankar går till Ukraina i första hand.
Här är en annan variant. I mörkret. När bomberna faller därborta, är fjärilarna också rädda då? Det var bara en tanke som slog mig.
Tillbaka till början, som är slutresultatet av synen jag såg dansa över ängen. Två glada fjärilar i en lång och virvlande dans över täckande tuvor och mer glesväxande strån. Fjärilsdansen.
Låt oss stoppa insektsdöden, låt oss tänka på miljön i första hand.
Sköt om er.
Och de minsta små också då.
/helena
ps Stavhopp, måste inte det vara den mest akrobatiska fjärilsdansen av dem alla? Och jag som älskar ord, måste få tillägga att årets manliga EM-final nog innehåller de tre mest intressanta och vackraste namnen på medaljörer någonsin. Smaka bara på dem: Pål Haugen Lillefosse. Bo Kanda Lita Baehre. Armand Duplantis. Poesi. Namn-poesi. Akrobatik-poesi. Flyga-högt-poesi. Fjärils-poesi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar