Häng med på lite försenad namnsdagsfika, vetja!
Eller äh, jag tänker fortfarande inte på den sista juli som min
namnsdag. Sedan den flyttades från augusti firar vi den nästan inte
alls. Namnsdagar är inte bara något man kan flytta runt som man vill,
tänker jag och låter mig ändå väl smaka av fin-kaka. Kladdkaka
är ju gott varje dag, namsdag eller ej, tjohej! Eller nej, man skulle nog tröttna efter ett par dar, eller vad tror ni? Eller tre?
Men oj, är den redan slut?
Äsch. Men. Hallå. Det gör ju inget - absolut inget - när vintage-faten som lurar under grädde och kladdig choklad är så här blommande sommar-fina. Ni har sett dem förr, men de här godingarna kan ögat aldrig få nog av. (Även om jag föredrar en helt annan sommarblomma rent politiskt... Heja maskrosorna!!!!)
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Ni trodde kanske att sommaren är slut här inne, med tanke på det något påpälsade inlägget igår? Och sedan kom månen fram mot en dunkelblå och dunder-vacker natthimmel, då tänkte ni säkert att sommaren här inne måste vara helt all, som man sa. Men så är inte fallet, självklart inte. Naturligtvis vill vi vintage-vänner ha fler somriga soltimmar där ute. Mer tid med den vänliga grönskan. En tid till, när loppisarna och gårdsauktionerna står som glada, och lagom regnvåta, spön i den gröna backen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar