Vi såg faktiskt en ganska bra film i helgen. Ganska? Faktiskt? Varför låter jag så subtil och tveksam i mina formuleringar? Jo. För att vi inte har sett så många bra filmer i år, faktiskt. Dels för att vi har prioriterat mer aktiv hjärngymnastik än skärmtid (i form av våra små miljö-målningar, bland annat), dels för att relativt många av det fåtal vi har sett har varit, ja, hur ska jag säga... Dåliga. Det finns inga omskrivningar - vi har sett lite för många undermåliga filmer i år. Så är det. Hittills alltså. För i höst vänder det! Eller? Det känns som att det stora antal TV-serier som produceras med väldigt stora budgetar - och många meriterade skådespelare i rollerna - kanske har utarmat filmgenren i viss mån. Eller så har vi bara haft otur när vi har valt film, helt enkelt.
Men sjung ut då! Jag hör er otåliga väntan på titeln ifråga, men nej, det blir inget filmtips. Varför inte?!? hör jag er upprört tänka. För att jag planerar att göra en lite kul bild av titeln, eventuellt. Om jag hittar tiden till det och så. Annars lovar jag att berätta ändå, en annan dag.
Fler ord på tapeten: "Jesper Humlin är en av de mest uppburna poeterna i sin generation. Men hans håg står snarare till att få stipendier än en stor läsekrets. Hans förläggare, som alltid tar emot Jesper Humlin på förlaget i sin roddmaskin på väg fram och tillbaka över Östersjön, vill att Jesper ska börja skriva kriminalromaner. Därför har han redan skickat ut ett pressmeddelande att nästa bok blir en deckare. En som redan är igång med sitt deckarskrivande är Humlins 87-åriga mamma (som till vardags försörjer sig på telefonsex). Likaså planerar även Humlins argaste konkurrent att skriva en detektivroman. Humlin känner hur hans position på den svenska parnassen börjar vackla, men det som får marken att definitivt rämna under honom blir en biblioteksuppläsning, dit ett antal interner bjudits in. Uppläsningen slutar i slagsmål och kaos.
Men som bekant är kaos granne med Gud och räddningen för Jesper Humlin blir mötet med den afrikanska flickan Tea-Bag. Hon har tagit sig illegalt till Sverige och lever här under olika identiteter. Humlin bestämmer sig för att starta en skrivarkurs för Tea-Bag och hennes vänner med baktanken att få en ny ådra till sitt författarskap. Men kursen blir inte som Humlin tänkt sig och mötet med invandrarflickorna mycket mer omvälvande än han någonsin kunnat föreställa sig. Deras berättelser växer ut till en skakande men samtidigt poetisk skildring av hur livet i Sverige och vår omvärld ter sig från en annan horisont än vår egen trygga.
Henning Mankell är en av våra mest betydande samtidsskildrare. Tea-Bag är en roman som skildrar ett Sverige som många av oss aldrig möter och ger röst åt en stor del av vår befolkning som normalt sett aldrig kan göra sin stämma hörd."
Puh. Men det var det värt. Hela baksidestexten på Henning Mankells roman Tea-Bag (Leopard förlag, Stockholm 2001). Vi har precis börjat högläsa den, strax efter att vi avslutade Ormars skepnad av Minette Walters. Tror bestämt att de kommer från samma bokrea en gång i början av årtusendet. Sedan har de väl mer eller mindre hamnat i radioskugga här hemma. Legat i skymundan i någon bortglömd bokhyllevrå, men nu så!
Här följer ett par ord från första kapitlet: "... Europa övergav oss innan vi ens kom fram, tänkte hon. Det är någonting jag aldrig får glömma, vad som än kommer att hända mig i framtiden. Hur många som drunknat visste hon inte, ville inte veta det heller. Skriken, de sönderbrutna ropen på hjälp, ekade fortfarande som en dunkande smärta i hennes huvud. ..."
Henning Mankell. Människovän, humanist och den dugliga snuten Kurt Wallanders pappa. Som han är saknad. Men hans ord lever kvar, många av dem mer aktuella än någonsin (tyvärr).
Skrev nåt, skriv nåt. Hade tänkt mig det som rubrik här först. Med en uppmaning om att så många som möjligt ska skriva nåt i höst. Skriv nåt, skrev jag då. Skriv dagbok, dikter, små lappar på köksbordet till någon du älskar, eller vad som helst. Men glöm inte att använda pennan, gärna fysiskt också, inte bara trycka på digitala knappar, tror man fattar så mycket mer av språket när pennan möter papper och tanke och hjärna. Skriv nåt. Fast sedan ändrade jag titeln eftersom det skulle bli så många olika ord, om ord, här.
(Ja, filmen vi såg handlar också om det - ord.)
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Ett tal blir till. Om ni orkar se en enda politiker till, och höra rabblandet av fler floskler, kan jag varmt rekommendera er att se Ett tal blir till. Nu aktiva politiker, rådgivare och talskrivare blandas med de som sa sitt tidigare under åren. Vi får ta del av olika processer, som till slut leder fram till det färdiga talet. De ord som vi som väljare ska insupa och konsumera. Och köpa? Intressant, om ordens betydelse. Och deras devalvering?
Finns på SVT Play. Här kommer länken, om ni vill se pronto eller så: Ett tal blir till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar