Så där ja. Då fick jag till ett foto som inte var lika snett som det häromdagen. Skulle ju visa er att den lilla broderade blomsterflickan kommit upp här på sovrumsväggen nu. Känns som att hon passar bra där. Eller hur?
På andra sidan vikväggen finns mys-/arbetshörnan. Här sitter mannen och gör sig viktig. Hehe. Jag menar; här sitter mannen och arbetar med någon viktig text. Ser verkligen fram emot att få ta del av hans gedigna redigering av gamla nedskrivna tankar och berättelser. En sann konst det där - att förvandla något man skrev för ganska länge sedan, olika mindre delar, fragment, och försöka få ihop det till en helhet, något som passar ihop här och nu.
Hm. Förresten vill ni ha en liten utmaning? Hur många av sakerna på fotona i det här inlägget är INTE återbrukade, älskade "redan använda saker och ting" (och män)? Haha. Där fick ni allt något att fundera på. Vi återkommer till det.
På sovrumssidan av vikväggen igen. Här har det äntligen gjorts plats för stil-lampan vi köpte till våra (svär)föräldrar en gång i tiden, sedan ärvde vi den tillbaka, kan man säga. Ja, den har suttit på den här platsen länge, men varit utan eluttag ett tag. Nu ska den få lysa upp i det stundande höstmörkret. Den gör så fina mönster genom vikväggens spjälor, får myshörnan att bli ännu mysigare när kvällstimman nalkas.
Kommer ni ihåg vad det står på den broderade bonaden där ovanför lampskenet? "Det bästa vi har är varandra". Så är det ju. Blir nästan religiös, så oreligiös jag är, när jag möts av de orden. Ibland är det så lätt att reta sig på alla olikheter vi har, vi människor. Bara se det som inte förenar, något jag ständigt tänker på i dessa valtider. Är så rädd, väldigt rädd faktiskt, att de rasistiska och isärdragande krafterna ska segra.
Vi kommer inte få ordning i skolan bara för att några politiker säger att det måste bli ordning. Ett papper där det står ordning och reda är inte en lösning på varför vissa barn och unga inte orkar engagera sig i sitt lärande och sin utveckling. Fler resurpersoner däremot, det skriver vi väl alla under på är en bra idé? Inte bara på pappret.
Men vi måste göra skolan till en plats där fler barn trivs. En plats de längtar till. En plats där alla blir sedda. Vi måste stävja synsättet som utmålar vissa barn som jobbiga orosmoment. Det är väldigt sällan enbart barnens eget fel, de måste få chansen. Vi måste älska dem sönder och samman (som jag lite brutalt brukar säga). De måste tidigt få upptäcka glädjen i att vara bra på någonting, och då menar jag inte att man måste briljera, utan att man hittar det där som får det att ila till av glädje i maggropen när man utför det. Oavsett om det handlar om basket, teckning eller att spela piano. Eller vad som helst. Att lösa knepiga bråk är ju också bra. Både som problemlösare på mattelektionen och ute bland sina kamrater på rasterna.
När man börjar känna glädjen i det ena, då kommer lätt det andra på köpet. Särskilt om du får just de resurser till ditt förfogande som just du behöver, som individ. Individ, ett bra ord. Även om vi alla måste försöka fungera så bra vi kan i olika gruppsammanhang också. För en del barn går det lätt som en plätt att hitta sin plats i gruppen, andra behöver mer utrymme. Individ. Grupp. Det är ekvationer som bara kan lösas i varje klassrum.
Oj. Vad hände där? Det här skulle ju bli ett enbart lättsamt och småytligt avbrott från livets viktigheter. Men men, rädslan som följer många av oss nu, i dessa valtider, går inte att väja ifrån. Vi måste välja rätt. Välja medmänsklighet och solidaritet. Välja miljövänligt och framtidsinriktat. Vi måste välja för de ungas bästa. Det är de som ska ta över snart. Det är de som ska städa upp efter oss och generationer av slarv med jordens ändliga resurser. Vi måste hjälpa dem så mycket vi kan, så fort vi kan.
Vi måste rösta grönt och levande och rätt. Klimatets bästa måste vi ha för ögonen hela tiden nu. Och se rött. Rött, för hjärtats sanna och mjuka värden. (Även om jag numera ständigt tvekar över om socialdemokratins kovändning bort från sina värderingar och sin demokratiska - d-e-m-o-k-r-a-t-i-s-k-a - ideologi och värdegrund är här för att stanna. Hoppas, hoppas, hoppas att de vänder tillbaka mot en samhällssyn där alla människor - oavsett ålder, kön och ursprung - behandlas respektfullt och medmänskligt).
Och rosa, för att feminism inte bara är något som angår ett relativt fåtal kvinnor som öppet kallar sig feminster. För feminsimen angår oss alla. Fler män måste utropa sig till femininster. De måste stå upp mot de konservativa män som hindrar kvinnor från att få välja sina egna liv. Det är inte bara för kvinnorna i Afghanistan vi måste kämpa nu, vi måste höja våra röster för alla undanskuffade minoriteter världen över. Vi måste finnas här för hela världen, så gott vi orkar och kan och förmår.
Så där ja. Där sitter hon bra, flickan med spring i benen. Och hopp i blick. Det är upp till oss att rösta för hennes - och alla barns och vuxnas - bästa nu. Är ni med på det?
Sköt om er.
Och kram.
ps Hm. Sängen kommer förstås från det stora möbelvaruhuset, även om det var hyfsat längesedan vi köpte den. Den lilla lilla jordgloben (som egentligen är en julkula) kommer från Indiska. Trädgårdsbordet som har fått flytta inomhus är köpt på Bettys här i Borås, så det är inte riktig vintage ännu. Även om det är rostigt och underbart och väldigt älskvärt ändå.
Almanackan är årets upplaga, från Borås Fotoklubb, med vyer från förr. Sedan kan det vara någon korg där som är köpt ny-ny, om ni förstår. Och något tidningsmagasin. Halmstjärnan som jag förvandlade till en måne, köptes ny också, fast det var säkert mer än tjugo år sedan. Resten är second hand. Alltihop nästan, med andra ord. Men det gissade ni säkert och fattade ändå, va?
Tror till och med att mannens sockar är upphittade i en second hand-affär. Fast de var förstås ouppackade och helt fräscha då.
(Äsch. Vikväggen som jag tjatar så mycket om nu, för att det händer små förändringar runt och på den, är faktiskt köpt ny också. Släpade hem den från ett loklat möbelställe för femton år sedan kanske. Men den är ju shabby. Och chic. Och har många många stadiga vintage-år framför sig.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar