Tröttnar aldrig på det gröna, men

Tänk om man skulle måla om bokhyllan i hallonrött. Hm. Det vore kanske kul och fint och sött ett tag, men...

...sedan skulle det säkert inte gå många minuter innan jag skulle sakna allt det gröna igen. Så där ja. Det är något med hur ljuset faller ibland, som dessutom gör det gröna ändå grönare. Löv, trä, träd, katt, katt i träd. Älskar alltihopa ju!

Fast en blandning vore kanske lite småkul? Liksom hallongrönt. Hehe. Nja. Vet i katten. Knasigt. Knäppt. Men snyggt!

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Märks det att jag har mycket annat att göra idag - än att blogga? Haha. Koka soppa på en spik alltså. Visserligen en grön spik, men ändå. Så kan det gå, ibland. Och det är också rätt okej. Eller hur? Men ljuset faller i alla fall in så fint här. Just här och nu.