Det finns inget farligare djur än människan, tänker jag när jag läser en av artiklarna som jag sparat i min egen mycket blandade nyhetsmapp. Det handlar om kärnvapen. Det handlar om den nobelprisbelönade paraply-organisationen ICAN. Det handlar om den allvarliga, obehagliga svängning som Sverige gjort i kärnvapenfrågan. Från att ha tagit starkt avstånd från vad det mesta av vad kärnvapen heter, till att ansöka om medlemskap i en militärallians som innehar kärnvapen. Det handlar om att ICAN, och många av oss andra, är djupt oroade över den snabba svängningen.
Jo, visst, vi vet varför. Vi vet att världsläget har ändrat sig, men ingenting blir väl bättre av att hetsa kärnvapen mot varandra. Inget blir väl någonsin bättre av att ta till våld, mer än när det är absolut nödvändigt i självförsvar.
Sedan är hon listig också. Och god. Djuret Människan alltså. Hon kämpar för att göra saker bättre, det tänker jag på när jag läser om hur livslängden på den afrikanska kontinenten har ökat de senaste åren. Visserligen från en väldigt låg nivå till en fortfarande alldeles för låg nivå, men ändå. Det går framåt. Gäller bara att hålla i och hålla ut och fortsätta göra det tålmodiga och ihärdiga jobb många organisationer utför på fler sätt än bara rent medicinska. Ett oförtrutet arbete - administrativt, informativt och mera påtagligt hands-on ute på fältet.
Heja alla er som kämpar för att jämna ut orättvisorna och ojämlikheterna runt omkring på vårt kära klot!
Läsningen bland unga vuxna ökar i vårt land. Wow! Jag känner bara det - wow. Det är många som kanske inte förstår varför det faktum att några futtiga procent fler lyfter en bok mot ögonen skulle vara värt ett wow! Men kära ni, säger jag då. Läsningen är nyckeln till så mycket. Att lära sig se världen från många andra människors synvinklar, det förebygger så mycket. Att förstå någon annan, det kan böckerna lära dig. Någon långt bortanför din vardags horisont. Någon nära intill. En djupgående förståelse. Ibland en nästan omöjlig förståelse, det kan böckerna ge dig. Både att förstå någon som fanns för längesedan - och någon som inte ens är född. Det känns som litteraturen är unik i sin böja-tid-vinkel där, för jag tror att de jordiska (och då och då även utomjordiska) bokstäverna är byggda av lika många delar glädje, förståelse, hopp och längtan.
(Kan inte låta bli att undra om Ygeman läser? Läser han alls? Väljer han bara så kallad nordisk litteratur då? Eller hur har hans snäva och grovt generalisernade världsbild lyckats få ett så stadigt grepp om hans felaktiga bild av det underbara myller av olika människor som bor i våra stadsdelar?
Hur kan han ens tro att det ens skulle finnas två så kallade icke-nordiska personer som känner och tänker och lever likadant? Visst, det finns många människor som värnar familjen och sätter det gemensamma välmåendet högt på sin dagordning, men vi är trots allt alla individer.
Jag är svensk, visst. Men det innebär inte att jag är särskilt lik alla andra så kallade svenskar. Så varför skulle det vara så avgörande för en människas liv, drömmar och handlingar varifrån man kommer? Jag bara undrar. Det viktigaste är väl vart man är på väg?
Ygeman, läs mer världslitteratur, please. Och hälsa gärna på i någon av de områden du snackar så j-vligt generaliserande om. Och då menar jag inte att du ska glida igenom på ett par timmar. Stanna. Lev här. Lev och se och lär dig att förstå något om din nutid och människorna i den.
Här finns ungdomar med ursprung från världens alla hörn, med ambitioner så höga att himlen blir låg i jämförelse. Ta inte ner deras drömmar om en bra framtid. Satsa på en individanpassad och innehållsrik skola och fritid, för ALLA ungar, oavsett bakgrund.
Och bunta inte ihop alla underbara kids och smått fantastiska ungdomar med ett fåtal kriminella element!!!!!!!!
Och se för f-an till att ge fler unga människor en ärlig chans här i livet. En andra chans, också. Bygg ut avhopparverksamheten! Det finns många unga människor som inte vet om något annat liv, än ett som de har fastnat i.
Läs på. Och börja prata om dina medmänniskor med respekt i rösten. Det finns rötägg överallt, säkert i området där du bor också, Ygeman. Men de allra flesta människor vill väl. De allra flesta vill bidra till något bra i sin familj, i sitt område, i samhället - och i världen. Om de bara får en chans. Eller två.)
Anyway.
Jag läser att det kan ha något med att göra att litteraturen har blivit mer synlig i sociala medier. Wow. Det här med den ökade läsningen bland unga vuxna alltså. Wow. Vi får väl klappa oss själva lite på axlarna då, vi som - på små och större och gigantiska plattformar - försöker sprida ordet. Det lästa ordet. Och ordens sprittande, faktaspäckade glädje - hoppande över alla våra kunskapstörstande näthinnor.
Sköt om er. (Även du, Ygeman.)
Och kram.
/helena
ps - Kan du ta hand om den här lilla krabaten, så är du snäll. Det är visst en kompis till dig, tror jag bestämt.
Det var mannen som sa det. Eller något liknande. Något i den stilen säger han både nu och då, när en spindel har letat sig in någonstans där den inte borde vara. Han är lite reserverad inför dem, om vi säger så. Jag älskar dem. Vilket väl beror på att vi inte direkt har några bestar att tala om här i vår del av världen. Inga livsfarliga.
Älskar hur de spinner sin väg genom tillvaron. Älskar kanske det där med hur de snärjer sin mat lite olustigt där i näten något mindre, om vi säger så.
Men vem är jag att anklaga en spindel för dess metoder att skaffa mat? Jag, som ska snart lägga upp ett saftigt köttstycke av något slag på mitt fat.
Dubbelmoral, det har väl vi miljövänner som äter upp våra vänner? Jodå. Men det finns mycket annat man kan göra för att försöka vara snäll mot vår värld. Som att läsa på. Och försöka förstå.
pps Och till er som inte tycker om att jag ger mig på just Ygeman, måste jag försvara mig med det faktum att när socialdemokratin inte håller den demokratiska, solidariska, mångkulturella och regnbågsfärgade agendan på en högre nivå än de mest konservativa och nationalistiska krafterna, då måste vi ryta i. Vi måste ha högre krav på socialdemokratin än så. Mycket högre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar