Jo, den ser väl ut lite som en barnteckning, så där som all riktigt bra konst gör, sa hon ödmjukt. Hehe. Allvarligt talat har jag suttit och jobbat med ett par digitala bildidéer och här är ett resultat. Det blev väl rätt kul, tror jag.
Det är så avkopplande att sitta och välja och vraka i redigeringsprogrammet. Lägga till en färg, sudda, göra mönster genom att låta bildunderlaget genomgå ett trettiotal förvandlingar, eller ännu fler. Till slut blir det något som man (jag) känner sig (mig) nöjd med.
Fast det finns allvarliga undertoner här. Det lurar något i vassen. Något orent, något smutsigt. Människans föroreningar och utsläpp. Olja och annat otäckt. Det är en rädd sjöjungfru vi ser. Rädd för sin naturliga omgivning - havet. A mermaid afraid of water.
Lite lustigt, att jag passerar nyheterna på min väg mellan bildskapandet och hit in till er. Där läser jag om att vi kanske underskattar fiskar. Jo då. Det står att de både kan bli stressade, känna smärta och deppa ihop. Och jag som just har gjort ett sjödjur som är skräckslaget inför all mikroplast och annat avfall som bara fortsätter att ansätta världens hav. Lite lustigt sammanträffande. Eller olustigt.
Det var nog mest bara det. Hoppas ni har det bra, ändå. Trots att haven kämpar där ute. Och sjöjungfrun.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar