Här. Här är det ju - årets underbart Rosa Band! Just nu alltså, sedan kanske det kommer vara på något helt annat tygstycke, lite närmre hjärtat och så.
Men just nu sitter en del av den livsviktiga kampen för att fler ska överleva sin cancer-diagnos (och att färre och färre alls ska drabbas av denna lömska sjukdom förstås) på gardinen i sovrummet. Lite vanvördigt, tycker kanske nån, men nej, det är det inte.
Det är bra att ha den väl synlig, en påminnelse om att livet inte är något att slarva bort. Varje dag räknas. Varje bidrag till kampen och den komplexa cancerforskningen räknas.
Den lilla turkos säkerhetsnålen är så söt jämte det viktiga ordet now, och blixten påminner om att det är bråttom att rädda liv.
Det prasslar skönt om det sammetslika tyget i Emma Örtlunds rosa och behjärtansvärda design. Nu. Nu. Nu.
Nu önskar jag er en skön och avkopplande helg. Eller en intensiv och uppkopplad, om det är det ni behöver.
Mannen och jag ska nog äta rosa ägg till frukost i alla fall. Bra grej. Och god.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Förresten, gardinen är ju inte ens en gardin, det är ju faktiskt ett gammalt vintage-påslakan som vikarierar, med den äran, som fönsterprydnad. Jo då, så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar