onsdag 12 oktober 2022

Med den sista rara biten på plats

Kanske är det för att jag studerat extra många gamla svartvita fotografier den senaste tiden, som jag själv funderar på att äntligen bli lite bättre på att använda gråskalorna rent fotografiskt. (Läs förra inlägget, om ni missade det och undrar vad jag pratar om).

Minns ni bilden jag gjorde av ett av dessa gamla foton? Eller gjorde och gjorde, mest modifierade en aning.

Häromdagen pratade jag dessutom om att baksidan kan bli framsida, som ni säkert minns. Den här gången tänkte jag utnyttja framsidan på en av mina favoriter bland loppis-tavlorna här hemma, och förvandla den till något annat.

Nu är det ju inte första gången jag gör så. Ända tills alldeles nyss har den här grafiska bilden av en del av Borås suttit fast framför det mer färgglada motivet. Två Borås-konstnärer i ljuv förening, skulle man lätt kunnat säga.

Bosse Sjööberg, som har gjort den här. Och Thea Tanner har gjort trädgården med lite mer färger på. Jo då.

Nu bestämde jag mig för att printa ut en lite större version av det här gulliga fotot. I den version av bilden som jag kallar Trädgårdshäng. 

En större version, visst är det så, men bestående av många småbitar. Så där som jag gillar att göra, ni vet.

Originalfotot är så här stort. Eller snarare så här litet. Undrar så vem fotografen är. I vilket fall är det en fin komposition, antingen det beror på ren och skär proffsighet eller glad och god amatörism.

Nu tänder vi ett LED-ljus, ett ledljus, för den där lilla rara pojken. Han som blev en ganska gammal man.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Här kan ni läsa texten, den som jag skrev till bilden som jag modifierade från ett barndomsfotografi. Ett motiv från början av fyrtiotalet, eller förmodligen hände det sig redan i slutet av trettiotalet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar