Precis när man tänker att allt är grått

Det är då man ser det. Det finns ju en massa blått där i, som havet och himlen och tusen och åter tusen sjöar.

Och där finns också det rödbruna. Som vintage-rost och järnhaltigt, rikt, ständigt pumpande hjärteblod.

Alltså. Det finns ju gråttgrått också. Det kan också vara vackert. Som en lagom glad höst-himmel, till exempel.

Även i gråskalan tar sig det allomspännande gröna in. Kamouflerar tusentals, miljontals, växter genom att vara en del av dig nu.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Tänker alltid att jag ska börja jobba mer med mindre skiftningar. Låta bilderna tala utan för mycket färg inblandat. Grått är ju så himla mycket mer än bara grått, vetja. Vi får väl se om jag lyckas med den intentionen den här gången. Blir säkert svårt - jag älskar ju färg. Heja regnbågen! En grå regnbåge är ju ingen regnbåge, menar jag. Jaja. Grått är ju också fint. Ibland. Någongång då och då. Eller så. Hej och hå. Vi får väl se vad kameran säger om det.