Jag menar, titta bara på den där munnen. På mannens och mins klimatmålning - munnen där. Hur jag sargade den. Klippte upp den. Fick den att blöda och vara som ett sår, som en symbol för de ungas kamp för klimatet.
Alla ljusa idéer de måste få, och genomföra. Allt prat de måste prata, tjata. På politiker och andra makthavare. Allt som de måste städa upp nu, efter oss, tidigare generationers slarv med de mycket begränsade resurserna. Så, visst är det lite scary. Mycket, skulle vissa säga.
Allt grön och skönt och utrotningshotat - och redan utdött - som inte blir så lätt att trolla fram ur hatten igen. Det är scary, på riktigt.
Men trots det, allt det där miljöovänliga - miljöfarliga rentutav - så är nog det allra mest scary att jag la fokuset fel på det här fotot. Fast det gjorde det ju å andra sidan desto mer suddigt och blurry och lite lagom spooky. ;).
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Tiotusenkronorsfrågan (som vi gamlingar fortfarande inte kan låta bli att devalvera det till...) här då? Kommer vi att våga tända det där superfina stearinljuset i form av en pumpa/fröställning i år då? Nej, jag tror inte det. Det är ju såå fint. Undrar just hur många höstar det har kommit fram vid det här laget, och gjort sitt jobb som en slags ljus och sirlig pumpa? Det kan jag inte räkna till, faktiskt. Återanvändning av ljus, bra grej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar