Hej på er. Vad tiden går, redan söndag kväll. Hoppas ni har haft det lika bra som jag. En fullmatad helg, minst sagt. Men mest full med lättsamheter. Hade dock tänkt vara en riktigt bra bloggare och rekommendera både filmer och ett och annat program med klimatsmarta förtecken, men det hann jag inte. Däremot vann jag två...
...gånger över mannen, i scrabble. Fast det är väl inget att yvas över? Eller jo, eftersom jag bland annat la just det gamla småskrytiga ordet yvas. Har hunnit måla en liten sak analogt också, den här helgen. Blev kul, tror jag. Sedan har vi sett en film, ganska bra, men inte så att jag vill rekommendera den till...
...känsliga läsare/tittare. Däremot ska jag berätta om årets första film, den blev inte den vi tänkt oss, men bra ändå. Bättre än vi förväntade oss. Tråkigt att ha låga förväntningar så där på kultur, men bra, man blir sällan besviken då. Så småningom ska jag berätta om den, inte nu. Och om en serie vi såg för ett tag sedan, ska jag nog också berätta lite. Men det blir en senare fråga, som sagt. Bakar potatis, varför gör man inte det...
...oftare? När de är så där stora och bumliga, fast vanliga, då blir de ju bättre att behandla som bakpotatis än att koka dem. Kan varmt rekommendera det, bara man har gott om tid är det ju både smidigt och gott att låta dem sakta bakas precis som de är i ugnsvärmen. Bara att göra några kryss eller stick i dem, efter att jorden sköljts bort ordentligt. Fast det där sista vet ni säkert, bara mannen och jag som nästan glömt bort bakpotatisen och...
...dess enkla fördelaktighet. När potatisen inte bara är en het potatis, utan något stor för att koka den som den är. Oj, vad jag tjatar...
...potatis. Ska kanske säga något om fyllningen också? Eller nej, det räcker att konstatera att den var god och krämig. Och att vi fick fikonmarmelad till efterrätt, bland annat. Åh, skulle ju bloggat ut ett par riktigt bra citat också, har för mig att det var något om mat där någonstans. Har hittat en ny citatmaskin, kanske inte riktigt i...
...stil med älskade älskade ordkonstnär extraordinär Oscar Wilde, men ändå. Får se när jag ska hinna med det, att presentera er för en ny meningsfull bekantskap.
Här kommer ett citat från mig så länge, ja, det mesta har ni ju redan sett förstås, men vi tar det väl från början:
Bättre (en tillfälligt) dålig bloggare med (nyfixade) finfina bilder än ingenting alls?
Sköt om er.
<3
/helena
ps Kludderudd-bilder. Jo, jag kallar dem så. Väldigt avkopplande att bara trycka och vrida och vända sig fram i redigeringsprogrammet. Lite som det gamla telefon-kluddet.
Är det någon som är tillräckligt gammal för att minnas det? När man satt där vid sitt telefonbord, på den stoppade tillhörande telefonpallen och kluddade. Cirkel efter cirkel. Någon hund, med prickar kanske. En hare, fast sedan sprang den iväg lika snabbt igen, förvandlades med bläckpennans hjälp till något helt annat. Guldet blev till sand? Fast haren blev till en ko, mer så. Medan man hummade och aha:ade när den i andra änden blev för långrandig. Då hann man oftast med en häst också. Eller en brödrost, om det började kurra i magen.
Anyway. Kludderudd-bilderna här ovan bygger mest på skärmdumpar från nyheter och filmer och så. Något foto som mannen tagit med sin mobil. En liten thumb-nail fick också plats, som jag förstorat och förändrat, för det var en väldigt liten hund först.
Ser ni vad som var en hund? Kan ni urskilja vad som var en historisk stund? En byggnad som verkar ha ögon? En gatuvy? Jo, det är klart att ni ser det. Den ensamma ringblomman som mannen fångat blev ganska bra med en hel del konstnärlig förvanskning. Och pandan, den blev om möjligt ändå sötare med lite piff och puff och så.
Det moderna telefon-kluddet alltså, det kräver ingen penna och inget block, bara en dator och lite annat vitalt digitalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar