Mitt eget norrsken. Jag kallar den så. Blev så irriterad när jag läste att vi förmodligen missade det solstormande ljusfenomenet som för ovanlighetens skull gick att skåda på våra breddgrader igår.
Ikväll också tydligen, jippi, en andra chans! Om inte ett tjockt molntäcke hade legat i vägen. Äsch. Då fick jag skapa mig ett eget.
Känns som framsidan på en barnbok om tomater. Eller hjärnan? Haha. Det är ju ett litet hus och en sjö, ser ni väl? ;)
Det är mycket bilder just nu, så ni får hänga med på en del av det tåget. Här ovan en av mannens och mina gemensamma, som jag har färglagt bara åt er så här digitalt. IRL är bilden nu täckt av kladdig och härlig färg. Men den blev ju faktiskt lite bra så här också.
Kanske något vi skulle ge oss på i förlängningen? Tänker på att mannen tidigare idag, när jag målat klart ytterligare två små alster (vi har nog sammanlagt ett fyrtiotal nu), frågade mig var det här ska sluta. Och jag undrade om det måste det? Sedan sa han att vi väl inte vill bli som Ledin.
Taskigt att alltid ha den referensen, jag vet. Men Ledin är en återkommande fras här hemma, när vi blir rädda för att vi inte utvecklas längre. Konstnärligt alltså. Att allt ska börja låta som samma låt. Det hjälps inte hur bra låten (eller bilden i det här fallet då) är om den ändå låter samma. Så tänker jag och mannen, vi vill utvecklas. Eller åtminstone förändra våra uttryck med ojämna mellanrum. Invecklas, trassla in oss i nya idéer, och gärna överraska oss själva i processen.
Men jag tror inte att det är något att vara rädd för, att inte utvecklas som på en raksträcka. Stagnation däremot, det känns som ett farligare ord här. Allt börjar med en liten idé, som blir en större, som blir ett norrsken. Lite så.
Under det senaste halvåret har jag jobbat enormt mycket med olika bilduttryck, och det har lärt mig ytterligare mer om det viktiga i att pröva sig fram. Steg för steg. Och att det många gånger är bättre att inte krångla till det. Här ovan ser ni förresten ett av de bättre mellanstegen på väg till slutmålet för just den här tanken och fotoidén.
Faktum är att jag känner mig som mest fri i mitt skapande när jag sätter rätt snäva gränser för mig själv, på olika sätt.
Bestämmer mig kanske för att jag bara får använda en pensel och en penna, till exempel, för att hitta känslan på djupet med hjälp av dem, istället för att tro att något nödvändigtvis blir bättre bara för att man har mer och fler.
Utanpåverk hamnar lätt i vägen för det genuina, tycker jag. Då blir bara processen från idé till färdig tanke och slutligt uttryck onödigt lång. (OBS! Det är mannen som har gjort den här smått fantastiska grundbilden, inte jag, bara så ni inte glömmer det).
Det börjar så här, med hans fina tecknade linjer. Just den här blev extra intrikat i detaljerna, det gjorde att jag spände mig inför min färgläggande och slutförande uppgift. Vi löste det genom att skanna in den här som den var också - i fall jag skulle "misslyckas". Tror att det blev okej, ligger på tork nu. Okej är ett helt okej resultat.
Sedan är det frågan jag ständigt återkommer till: När är det klart? Hur vet man att bilden är färdig? Oftast känner jag det i magen, när det känns rätt. Inte alltid. Ibland tvekar jag mellan två varianter som är väldigt lika. Ibland väljer jag inte den jag tycker är allra bäst eller snyggast som slutprodukt, utan vrider på något ett extra varv bara för att. DÅ blir det oftast riktigt bra, tycker jag.
Vi slutar som vi började - med mitt eget norrsken. Inte ens världens tjockaste molntäcke kan hindra det från att spela sin grönskimrande magi för oss. Spilla sin ljusa trollformel över den mörka delen av marken och året.
Mitt norrsken - till er!
Sköt om er.
<3
/helena
ps Så många bilder jag skapat med hjälp av det där coola tygstycket på bordet alltså. Senast blev det en ny bild till mitt bildprojekt: Lek med maten. Om ni minns det? (På tal om det så ska vi strax äta något gott här. Tror bestämt det är kyckling som doftar från ugnen.)
Dessutom passade jag ju på att illustrera ett ovanligt sant och klokt visdomsord med hjälp av brosch, godis och en bok. Här kan ni hitta det, om ni missade häromdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar