Fem särskilt fina - materialval

Hej på er. Tänkte vi skulle köra en smått spontan Fem särskilt fina, i takt med att jag städar dem. Smart va?

Fem krukor som normalt sett står staplade i en hög tillsammans. Tänkte vi kunde titta på dem enskilt här, så blir det en slags omvänd variant på hur de fem sakerna oftast får komma till sin rätt under den här rubriken.

Kulfötter. Visst är det kul med kulfötter?

Julrött? Nja. Jag gillar ju alltid rött, året om. Knalligt rött blir så extra snyggt ihop med lila toner, har ni tänkt på det?

Dags för påskgult? Nej, inte redan väl. Julen är ju inte helt slut, här hemma varar den ända till Knut. Japp!

Men lite grå och stilig glans kan kanhända ändå leta sig in bland det lite mer juliga. Nyårsskinande och allt.

1. Plast. Det mest kontroversiella av alla material just nu? Jo, så är det nog. Mikroplasten, särskilt, som förstör så mycket. Engångsplasten har sett sina bästa dagar för gott, får vi hoppas. Men den här blommiga krukan är en riktig gammal goding, märkt W.Germany. Så den har några år på nacken nu, och lär hålla ett bra tag till. 

Röd blomma på en sida, och gul på en annan. En mångsidig överlevare. Plast är ett bra och nödvändigt material på sina ställen - som inom viss sjukvårdsutrustning till exempel - men på många ställen gör den ingen nytta alls - absolut inte skräpandes i våra vatten.

2. Teak. Ett material vi inte skulle drömma om att använda lika mångfaldigt i möbler och prylar som på dess storhetstid. Men vi njuter mer än gärna av det läckra träslaget i våra återanvända saker. Om och om igen.

3. Lera. En målad lerkruka. Kanske inte tillräckligt gammal för att kallas vintage. Men leran som sådan har naturligtvis använts sedan mer eller mindre urminnes tider, därför får den röda krukan ändå ta plats i det här eminenta vintage-sällskapet.

4. Gul metall-färg. Inte riktig mässing här. Men fin ändå. Och kul. Med sina runda fötter och allt.

5. Tenn. Med fiskar på. Den är förstås för fin för att kallas kruka. Mer en pokal, ett pris på något vis. Mannen ärvde den i fyrtioårspresent en gång för längesen (obviously. haha). 

Det var mannens pappa som fick den i present först - när han fyllde fyrtio. Återbruk när det är som vackrast. Både materialmässigt och i form av ett stort affektionsvärde. Dessutom är den ju fin att se på, som sagt.

Äsch. Hamnade visst lite i oordning, ser jag nu. Men vad gör väl det. Ni hänger säkert med ändå. Eller hur?

Sköt om er.

<3

/helena

ps Det allra allra läckraste materialvalet hamnade inte här, det får ni se en annan dag. Men jag kan ge er en ledtråd, om ni vill: Det börjar på g. Och slutar på las.