Sommarängel

Nej, jag tänker inte på att ni borde akta er för all den gula snön, när ni vräker er ner, glatt viftande med armar och ben och gör änglaspår. Fast nu kan ni förstås inte tänka på något annat, när jag har limmat dit den bilden i era inre... Men försök, för det här handlar om en helt annan ängel. En trött ängel. Och när jag kom på att någon borde skriva ett pepp-talk till henne. Och någon är förstås lilla moi.

För visst borde hon vara trött? För att inte säga alldeles utmattad? Jordens, världens, planetens skyddsängel.

Förhoppningsvis är de flera, går i skift och får åtminstone lite extra betalt för all ob-tid de fått lägga in den senaste tiden. De senaste åren. Lite som världens alla sjuksköterskor. Vi kan väl tänka på henne så, som en trött, dedikerad, överarbetad och något uppgiven sjuksyster.

Eller så tänker vi på henne som en av alla gretor där ute. En av alla de unga människor som tvingats ta tag i saken själva - om inte hela världen bokstavligen ska brinna upp.

Ni kan tänka på vem ni vill, när ni läser mina rader till henne, skyddsängeln. Kanske är det din mamma? Din bästa vän? Din hund? Någon som tänker lite extra på andra, fast hon egentligen inte hinner eller orkar. Någon som finns där för dig.

Luddig

i kanterna

suddig

ändå visslar hon

visserligen sorgset

men ändå

hon använder sina lungor till en försiktig tonartshöjning

 

Söker

på marken

hittar en

en enda

skarv i den släta ytan

 

Där lägger hon handen

smälter, blöder, svetsar ihop

syr fast ännu en lös tamp

 

Går vidare

på svullna ben

rak i ryggen

inte som en fura, som en människa som gjort sitt bästa 

Så pass långt får vi följa henne

sedan måste hon vila

från ständiga ögon och ögonblick

 

Snart vaknar ännu en natt

Eller dag

eller det där mittemellan

 

En saknad efter livet innan allt kaos

den övermannar inte, men griper tag

det begriper nog alla 

som sett henne

gå

och

komma

tillbaks

Vingar

vem behöver dem?

när det finns änglar med visir

och ork att rädda ännu en trist natt från att bli ännu tristare

en vissen viol från att bli ännu vissnare

en vilsen val från att aldrig hitta hem

 

Snön biter

inte på henne

den virvlar mest bara förbi

som en förströdd tanke 

på en sommarängel 

 

En gång

Nån gång

snart

nu förresten

ska vi tacka henne

genom att förstå att hon inte kan göra allt

 

Vi måste också utrusta oss med änglalikt tålamod

mod mod mod

att kämpa vidare

annars kan vi inte hjälpa henne

att rädda världen 

<3

/helena