Kanske är det bara tre gamla stjärnor ändå. Som tre gula ostar. Kanhända pratar de om allt det gouda i livet...
Eller så är det tre klassiska prydnader. Tre ornament. Tre glada och runda grejer, som hänger där på himlavalvet och blänker och blinkar till oss.
Eller så är det tre tjejer. Tre fnittriga bästisar som glittrar ikapp med gubben i månen. Jo, så måste det nog vara.
Jaha ja. Det blev inte en bild av min bildidé, det blev tre. Allt började med en promenad en stjärnklar och sen eftermiddag. Då jag fick syn på Orion, och de tre stjärnor som vi människor oftast lägger märke till där.
Orions bälte väckte min fantasi, som den väckt människors kreativitet och nyfikenhet sedan tidernas begynnelse, ungefär.
Sedan såg jag tre helt vanliga - men vackra - silverglänsande julkulor hänga i ett fönster. Strax nedanför stjärnhimlen hängde de, i exakt samma formation som de tre tankeväckande stjärnorna jag nyss nämnde.
Tre klara stjärnor i köksfönstret. Tre julkulor på stjärnhimlen. Lite så gick tankarna runt en bild. Och sedan kom jag att tänka på tre andra typer - de tre vise männen. Och därifrån var inte steget långt till det kvinnliga perspektivet: Tre kloka kvinnor.
Men på min "barnteckning" blev det tre små flickor istället. Som en hyllning till den lilla kloka som sitter där så förundrat och undrar vad som händer. Innanför varje kompetent kvinna sitter hon. Tittar liksom nyfiket ut från sin utkiksplats i bröstkorgen. Och undrar säkert vad tusan vi håller på med. Vart vi är på väg? Eller så hejar hon bara på oss. Hej. Och heja. Klappar i händerna då och då. Och fnittrar förtjust.
Tre kloka, med barnasinnet kvar. Till er!
Sköt om er. Och henne, den lilla.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar