Det flaxar ju runt så mycket inredningstips vid den här tiden, överallt där ute i den del av världen där trender råder. Här inne håller vi oss till utredning, tycker jag. Konstnärlig sådan. Demokratisk sådan - för alla som vill ta del, fri att beskåda.
Finns i Borås, för den som undrar. På Hulta. Stadsdelen där jag och mannen - och väldigt många andra trevliga människor - bor.
Mångfald. Ett ord som beskriver vår del av staden väl. Ett av de vackraste orden i världen, enligt mig.
Men allt det där vet ni ju redan. Och att det oftast går förbi så mycket poesi utanför våra fönster, så att mitt hjärta vill skutta upp och ner av glädje och stolthet över alla vackra själar som lever och andas och rastar hunden och joggar och släpar på sina matkassar här. Och gungar. Högt och länge och kiknande av skratt.
Ska väl inte hålla så mycket låda, mest låta er njuta av en och annan mattfrans. Inte en chans, tyvärr, att ni får se så mycket helhet här och nu, då får ni masa er hit och och titta på hela härligheten live, tycker jag.
Fast å andra sidan, det kanske inte går? När vintern dragit förbi, med stora frostiga kliv, och våren säger hej igen, då kanske mattorna blivit för matta? I färgerna och så, menar jag. Även om de delar ni får se här är mest vita och svarta och så. Grafiskt enkla? Eller graffiti-intrikata? Ja, på båda de frågorna, skulle jag vilja säga.
Eller vad säger ni? Hej hej, förresten.
Matta som matchar fartgupp, kan det vara något? Japp!
Oh, wow, den här känns ju väldigt fräsch. Lite modern nästan, va? Trendig? Gulp, jag som knappt ens gillar att skriva det ordet. Men när golvprydnaden är vävd med pensel och färg, då kan förstås inte ens jag värja mig.
Spott på mattan vill man ju inte ha. Men varför inte lite sport? Det går väl bra? Att gå på, menar jag. Jo då.
Jo då. Här har ni stadsdelen som har pippi på mattor, minsann.
Och här sätter vi punkt, för nu, som man säger. Eller knut? Man knyter knutar i ryan åtminstone, har jag hört.
Men usch, vad ordvitsigt och tramsigt och flamsigt och fransigt. Hoppas ni bara läste med ena ögat och tittade på mina foton med minst två.
Sköt om er. Och håll fötterna varma, vetja.
<3
/helena
ps Tut tut! Signalen var inte så ilsken, och lät som att den kom från en bit bort. Jag registrerade den knappt, tror jag. Bara fortsatte koncentrera mig på jultomten på mattan jag hade framför mig, eller om det var lövet, eller katten.
Anyway. Till slut tittade jag upp. Där stod en liten bil, med några unga killar i. De bara log när jag urskuldande slog ut med mina krampande foto-armar. Som om de hade all tid i världen att vänta på en tant. Solen stod lågt, löven fortsatte breda ut sig och killarna log brett, när jag nöjt vandrade de få metrarna hem med flera hundra foton att sortera.
Här hittar ni inlägget - Konst som inte lägger sig platt - där jag lite mer seriöst förklarar något om den här graffiti-konsten signerad bland annat Artscape. Länka er gärna bakåt för mer info och fler länkar till de här roliga, målande mattkonstverken.
I ärlighetens namn är det hela mycket färggladare än så här. Väldigt mycket färg fastnade på min lins när jag vinklade den ner mot marken den där höstdagen. Men det kan ni inte få se. Grejen är att jag måste behålla de flesta av mina matt-foton/bilder för mig själv ett bra tag till. De kommer ingå i ett av mina större fotoarbeten så småningom, är det tänkt.
När jag valt ut de som ska ingå där, då kommer det kanske bli några fler över som kan hitta in hit. Vi får väl se, angående det, framöver.
Hoppas ni gillar ytterligare ett smakprov här ovanför så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar