onsdag 5 januari 2022

Räknar får, ser snö falla...

God fortsättning! Vill jag börja med att säga, ifall jag glömmer det sen. För även om många av oss är allt annat än religiösa, så har väl de flesta förhoppningsvis koll på att det var vid trettontiden (på året, inte på dagen...) som det verkligen hände sig. När de tre männen slagit sina kloka huvuden ihop och äntligen hittade till det där stället, ni vet.

Till det där stället som var ett stall. Tänker på, när jag tittar på julkortet illustrerat av Maria Trolle, att det är först nu (fast för ett par tusen år sen drygt då) som stjärnans lyskraft gav utslag, i form av vägledning. Så att de tre hittade det lilla barnet J och hans kändismamma. 

Fast mest tänker jag på att vi är så långt från allt naturligt idag. Att vi måste skapa ordföljder som: Det är en global trend att jobba med naturen istället för mot den. 

Jodå. Läste något sådant precis alldeles nyss. Och även om det det handlade om var bra och smart och käckt och en hel del andra miljövänliga superlativer, så kan jag inte låta bli att tänka på det faktum att vi lever så långt från det naturliga idag. 

Hur kom vi bort? Hur gick vi så vilse? Det tänker jag på när jag ser den tunga snön falla ner från de små lättade trädgrenarna utanför våra fönster.

Mest räknar jag får. En himla massa ulliga gulliga. Nej, de står inte upp till fotknölarna (har får fotknölar?!) i snö här utanför, de springer runt och äter - på en rolig drönarbild på skärmen här strax bredvid mig. Haha. Måste le lite till. Skrattpaus innan jag skriver vidare, och förklarar för er som inte hunnit se och ta del av all ull ännu.

Såg ni mannen som samlat en stor fårskock och fått dem att formera sig som en vaccinspruta? Haha. Så påhittiga människor är alltså. Innovativa och påhittiga och smått underbara. Låta fåren bokstavligen bilda en del av/i debatten för att rädda fler liv.

Det finns så mycket bra med allt det nya också. Så många uppfinningar som kan bidra till så mycket bra för oss och framtidens människor. Men jag kan ändå inte släppa tanken på att vi lever i en värld som styrs av trender. Till och med när det gäller livsviktiga saker som vår natur. Och våra djur däri.

Fast. Ändå. Alltså. Haha. Drönare är bra att ha, när man vill få perspektiv på saker och ting - och får.

Mm. Människor är allt bra bra ändå. Tänk vad de hittar på. För att rädda ett och annat liv - och låta vår trötta sjukvårdpersonal jorden runt få hämta andan lite.

Alla sätt som kan få(r) människor att tänka till och våga slå till på ett livräddande litet stick är ju bra, tänker jag.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Maria Trolle. Oj, vad hon kan illustrera. Hittar målarböcker och barnböcker och mycket annat fint när jag söker på hennes namn. Skymningstimman. En målarbok hon skapat, finns där man kan köpa böcker. Den kan man kanske måla i, samtidigt som man räknar får?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar