Vi avslutar vardagsveckan med en känd vy från det lilla vintage-hemmet. Håller en lagom hastighet in i helgen. Bara något enstaka julkort som dröjer sig kvar i den gröna bokhyllan, annars är det mesta av storhelgernas spår utsuddade här. Här alltså, i resten av bostaden går det att finna både en och annan dammig julkula och några änglar som gärna vill fortsätta spela sin stämningsfulla melodi ännu en skymning, ännu en vinterhelg.
Vackert så, med lite snö på. Bottenskyla, skulle man kunnat kalla det - om det var så att man pratade om en kastrull med bara lite lite soppa kvar på botten eller så. Och om man använde sig av ett så gammaldags språk år 2022.
Jag frågade mannen om han använde ordet bottenskyla, när, där han växte upp, om ordet fanns i hans barndoms språkbruk runt omkring honom? Nej. Svaret var nej. Med tillägget att han inte visste om det någonsin var så lite kvar av något där hemma. Haha. Eller vilka lyckostar, kanske vi ska konstatera. Vi som vet att världen - fortfarande år 2022 - består av många många oroshärdar, konfliktområden, miljöproblem och mycket annat som hindrar människor från att kunna äta sig mätta där ute. Vi får inte glömma dem, bara för att det vankas helg.
Hörde någonstans i media-bruset att det finns människor här, i vårt trygga land, som känner sig oroliga för att kriget närmar sig våra gränser. Och då tänker jag återigen på att det finns så många som bara oroar sig över - och tänker - på sig själva.
Om det är några vi ska oroa oss för i vårt närområde just nu, som trots allt fortfarande är relativt säkert, oavsett vad som utspelar sig på våra nyhetsskärmar, så är det väl våra medmänniskor i Ukraina. DE har all rätt i världen att känna sig oroliga, tänker jag. Vilken utsatt position de sitter i, tänker jag.
Jag tycker vi ska fokusera våra tankar - och hjälpinsatser - på att finnas där för de som verkligen har något akut att oroa sig för. På ett helt fredligt och högst diplomatiskt sätt naturligtvis. Oavsett var i världen de befinner sig. Jag hoppas, och tror, att ni är många som håller med mig om det.
Bottenskyla. Som ett nätt lager på botten av jorden, ligger det senaste snöfallet kvar. Endast några plusgrader ifrån att försvinna igen. Och vilket väder vi haft, som folk i min ålder brukar säga. Den här veckan har det verkligen varierat. Blåst, nästan kuling, stora tunga regndroppar, glupande gnistrande och nästintill värmande solstrålar. Och så lite snö på det då. Allt under en och samma veckan. Håhåjaja, som man sa.
- Undrar just vad vi skulle förvarat däri annars? Det var jag och en vän som ställde oss frågan. All denna covid-19-information, allt detta corona-snack - vad gör det med våra hjärnor egentligen? Hur mycket ny och ackumulerad kunskap kan vi få plats med i våra stackars huvuden? Vi måste minnas hur vi ska bete oss, från vecka till vecka, våg till våg, virusvariant till virusvariant.
Och vi måste påminna - de som behöver påminnas - om att vaccin fortfarande är vår enskilt bästa väg ut ur det här. Vi måste bry oss om varandra, även om det kan vara mycket svårt att förstå dem som väljer en annan väg än vi själva. Vi kan inte göra något annat än att bistå med vår kunskap, visa på källkritisk fakta och referera till den samlade vetenskapen i nuläget.
Kanske har världens gemensamma inlärningskurva aldrig varit så brant som just nu? Kanske har våra knoppar aldrig varit så fullproppade och korvstoppade som nu? Det gäller att fokusera på det viktigaste - det är bara tillsammans som vi kan lösa det här. Och tvång är sällan en bra lösning på någonting. Vi måste hjälpas åt att ge våra många medmänniskor - jorden runt - möjlighet att välja att ta ett bra vaccin, så att de kan skydda både sig själva och andra från allvarlig sjukdom och död.
Men allt det där vet ni ju redan. Det är därför våra hjärnor känns så tunga - för att de är välfyllda. I dem ligger kunskap upp till brädden. Inget bottenskyla där inte.
Vi vet vad vi ska göra: Hålla i och hålla ut. Tålamod är visst fortfarande en dygd, sägs det. Och ordet pandemi talar fortfarande om för oss att det här är något som angår oss alla. Jorden runt.
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar