22

Oj. Inser just att klockan är över tjugotvå också. Inte nog med att det känns som att jag har spenderat minst 22 timmar på att hitta exakt rätt bilder (givetvis 22 till antalet) för att sammanfatta år 2022. Alltså, jag gillar ju inte det så mycket egentligen. Sammanfattningar. Tillbakablickar. Tråkigt grottande i det som just varit och farit sin kos.

Jaja. Anyway. Vi går vidare. Tittar på detaljerna. Det är de små små detaljerna som gör det. Sjöng nån en gång.

Vi. Ordet jag älskar allra mest. Skälet till att min blogg heter som den gör. eVIga kVInnor VIntage. Vi. Det är bara vi som kan göra jobbet. Vi, tillsammans. Alla vi som tror på solidaritet, medmänsklighet och demokrati.

Tog mig ändå tid att leta igenom (och rensa och städa) mina många mappar med foton. De som jag tagit under året som gått, och hittade lite smått och gott som ni säkert kan njuta av en gång till. Fokuserade mest på början av året, för att det känns mest kul att att återse dem helt enkelt. Även om mycket av det som hänt det här året har varit allt annat än kul. Krig, till exempel, det är inte särskilt kul. Inte någonstans. Inte någonsin. Inte alls.

Den nya mappen som kom till nu då, med de här tjugotvå, döpte jag naturligtvis till 22 återanvända. För att det är det vi måste göra: Bli bättre och bättre på att använda det vi redan har. För miljöns skull. För allas skull, för guds skull. Återälska. Ett begrepp som någon myntat så klokt och vackert. Som min fina ärvda lilla ko - I love you!

Naturlig natur naturligtvis.

Gröna fingrar. Fast mest musikaliska och allmänt genialiska, typ. Älskade fingrar. Tänka sig, att jag har älskat dem i snart trettiotvå år. Tiden alltså. Går. Och springer. Hoppar och leker med oss. Skuttar runt på grönbete. 

Gräslök och sjöhästar. Bra bra och bra. Sådant som hör sommaren till, vetja. Även om sommarlängtan sällan låter sig fångas in med några få och lätta ord.

Grön kärlek. En av alla Fem särskilt fina som jag har satt ihop till er under året som gått. Fem vintage-saker i nytt sällskap. Eller nytt och nytt, men de har kanske inte träffats så ofta i just den här konstellationen förut.

Fem särskilt fina till. Tillspetsat och rart och en välrostad hästsko för tur. Och lite annat.

Titta på den lilla mannen! Han staplar ved på sin kälke han, minsann. Såå söt. Älskar raggsockarna - också!

Och visst ser det här locket längst ut på kaffepettern i koppar ut som ett löv? Visst? Ett visset höstlöv?

FIKA i inomhusbersån!

Sedan bytte vi matta på vårt sovrumsgolv. Fast det är en bonad vi haft ganska länge. En bonad som bor bra på golvet nuförtiden.

Snöstjärna av glas. Fler ord är överflödiga. Varje snöflinga är ju helt unik, därför går det inte riktigt att sätta ord på dem. Mer än - underbar och andra utslitna adjektiv!

Tipsade om att slå in gröna paket, med hjälp av en gammal plansch eller nåt. Som att slå in nåt i själva våren.

Mer pappersarbete. Påminde om hur bråttom det är att agera i klimathänseende, och sedan röstades helt sonika miljöpartiet bort. Suck. Suck. Suck.

Målade och tecknade miljö-mål-medvetet, gjorde vi. Mannen och jag. Hoppades att det skulle sätta myror i huvudet på någon i alla fall. Myror är ju flitiga, vilket vi alla måste vara om vi ska få den här klimatbollen i rullning på riktigt. Eller i gungning. (Tänkte på hur viktigt det är att det finns en värld kvar att alls gunga och leka i, när jag såg världens minsta gungare på lekplatsen idag. Kanske var det första gången hen gungade i hela sitt lilla liv? Fick nästan en tår i ögat, såg så himla gulligt ut ju). Vi måste rädda den här planeten nu åt kidsen, hör ni.

För sjutton, nu hugger vi i! Ett sätt är ju att fortsätta och fortsätta och fortsätta att älska de gamla sakerna och tingen och grejerna och prylarna. Föremålen för vår beundran får inte stavas massproducering och slentrian.

Snart kan inte ens en underbart smarrig och ishuttrande glass rädda oss från permanent överhettning. Så är det.

Ännu mera pappersarbete. Producerade, skapade en fjärilsdans. En dans som jag såg när jag gick bredvid motorvägen som löper alldeles intill där jag bor. I ett snår alldeles intill avgaserna dansade de här två gula med varandra. Dansade och dansade, gjorde mig alldeles yr och lyrisk och lycklig (eller var det bara avgaserna som fick mig att snurra till det?). Var bara tvungen att gå hem och försöka avbilda den här lätta sommarsynen. 

Sedan har vi ordet aldrig. Det ska man ju aldrig säga. Men jag kommer alltid att säga aldrig till rasism och högerpopulism. Nu sitter de i vår riksdag, dessutom som spindlar i nätet i knät på en mer än lovligt snedvriden högerskara. Suck. Suck. Suck. 

Men vi får aldrig ge upp kampen för allas lika värde och rättigheter. Vi kan bara göra som forskaren, när han hörde talas om att nationalsocialisterna i vår riksdag vill stryka ett streck över modersmålsundervisningen till förmån för bara svenska, ta oss för pannan. Jösses. 

Naturligtvis måste man få läsa sitt modersmål också. Puckon. Det är inte ofta jag använder pucko-begreppet, men den här hösten har det haglat rasism och okunnighet inom allt från mänsklighet, demokrati, rättssäkerhet till ren och skär basal miljökunskap, bara för att nämna några av alla grodor som har hoppat. De blågula färgerna tillhör oss alla. Alla vi som bor och lever och verkar här - och i övriga världen.

Älskade tiger. Men nu är det slut med att hålla tyst, för evigt, hör ni. Syndabockskulturen måste utrotas. De grova generaliseringarna måste bort. Asylrätten måste vara självklar för ALLA. Alla för en, en för alla. Så det så. Tigern i mig, den kommer alltid fram när det handlar om medmänsklighet och att bete sig vettigt i alla lägen. Åtminstone så ofta man orkar och kan. Sitt bästa, det är det enda man kan göra. Så ofta man kan och orkar.

Trädgårdssnäckan vet vad jag snackar om. Även om långsamhet inte direkt är något vi och klimatet har tid med.

Det är förstås den här lilla hoppfulla fågeln vi slutar året med. Och börjar nästa med. För nu måste det bli slut på alla krig där oskyldiga barn - och deras livsviktiga värdefulla vuxna - far illa, fryser, svälter och mördas. Alla krig måste upphöra nu, hör du det, Putin?!!

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Så hann klockan bli över tjugotre innan jag publicerar mina 22 återanvända, väl valda, foton till er. Tiden alltså. Och vi som inte har hunnit se På spåret ännu. Får väl bli snart här nu då, tänker jag. Få se om mannen tänker annorlunda. På spåret och kvällsfika. Nattfika. Finns det ordet i ordboken? Annars tips på nyord med positiv känsla och lagom söt smak. Nattfika. Bra grej att börja årets sista dag med, känner jag. Hej hej.