Hej på er. Nu trodde ni att det var färdigt med LIVE-rapporter från skrivbordsnatten i sällskap av Musikhjälpen, va? Men icke sa nicke. Visserligen sitter här en bloggare i desperat behov av nattsömn, men men. Lite får man ju lida pin och allt det där. En liten stund till tänker jag hålla ut vid sidan av Tina med nattgäst i den röda och varma (fast tydligen rätt råkalla) buren på Kärlekens torg.
Sååå mycket bra musik på natten. Owl City med Fireflies, fast det var nog förra natten. Ja, förra natten hände ju allt när jag hade slutat skriva här. Assia skratt-host-skrattade sig - och oss alla - igenom morgontimmarna på ett mycket uppiggande sätt. Därför la jag mig inte förrän på morgonen i morse, nu måste det bli lite andra bullar den här natten, annars lägger väl den här hjärnan av helt.
Sweet Dreams med rösten som följde mina tonår tätt i spåren - Annie Lennox. Och den geniala idén med helljus-disco. Något som bara blir möjligt när torget utanför Musikhjälpens HQ är fullt av skåpbilsentusiaster som självklart blinkar som fullskaliga stjärnor i natten.
Limpistolen kommer snart fram, tydligen. Pyssel. Det ska vikas, klippas, klistras. Oj, vilka fina stjärnor. Papper i intrikata vikningar, liksom lager på lager. Wow! "Man får använda bakplåtspapper också." Bra grej. Tunt, skirt och skitlätt att hitta hemma. Ut i köket och kolla bland alla dammiga bullformar som alltid blir kvar där i samma skåp som pepparkakornas bästa vän - bakplåtspappret.
Annars? Jo då. Går och vänder på apelsinerna så att de inte ska mögla så där på andra sidan som de alltid gör. Och mannen sa något om kolsvart, när jag hävdade att jag trots vissa mänskliga brister (som vi alla har några stycken, jo då) ändå måste anses ha svart bälte i juldekorering och sånt trams. Snyggt trams. Ramade in lite idag. Bästa tipset inför allt pyntande: Köp gamla ramar (eller vilka begagnade ramar som helst för den delen) och rama in saker. Inte första gången precis som jag tipsar om det, men det är trots allt världens bästa tips. Ställde fram en favoritram med en liten bit supersnyggt julpapper tidigare idag, eller snarare igår då. Svårare än så behöver det inte vara att förvandla en vrå från grå till ogrå. Jo då.
It's getting late but I don't mind, sjöng någon. Det var nog också förra natten är jag rädd. Men Miss Li hörde jag i alla fall nyss. Och Lady Gaga. Tina hade tydligen varit på hennes konsert och blivit mer än starstruck.
Karibien! Va? Ja, en låtönskare på en segelbåt i Karibien. Ingen jättebra bildöverföring men ändå, de är ju på en båt långt långt bort. Ljudet kommer och går. Men önskelåten för paret på båten ska ljuda desto högre. NU:
Soul Provider. Oh baby oh baby. Talk about love. Verkar smörigt. Oh no, då somnar nog mitt sista vakna tangentbordsfinger, är jag rädd. Och jag som verkligen ville kolla in den coola killen som vi ska vika stjärnor tillsammans med. Äsch.
Nyp, nyp, nyper mig själv hårt i gäddhänget för att den här tanten ska orka hänga med några sköna nattminuter till. Önskemusiken rullar på. Baaaby. Baaaby. Smööööörigare än smörigt. Kan någon, pleeease önska något mer upptempo? Gärna hårdrock. Head-banging brukar ju pigga upp och få igång blomcirkulationen till skallen. Haha, Ja, jag skrev blom-cirkulationen. Ett så mycket intressantare ord än den opålitliga blodcirkulationen.
Haha.
I natt räddar vi ytterligare ett par barns liv, hör ni. Önskemusiken bidrar till en tryggare tillvaro för något av alla dessa barn på flykt där ute i den många gånger tuffa världen. Lonely Togheter. Såå bra låttitel. Det är väl det vi är här och nu (även om några av er sover), när vi var och en gör vår insats tillsammans för att trygga tillvaron för barnen som tvingas fly konflikterna som oansvariga vuxna har tvingat in dem i.
Nu kommer gitarren fram! Synd att mannen sussar sött och inte kan vara med. Aha, det ska skrivas låtar. Bra grej. Spontan låtskrivning. Det borde banne mig vara ett obligatoriskt ämne i skolan, visst? Varje termin till tidens ände. Amen.
Hungry Heart. Åh. Springsteen. Jessicas pappa alltså. Jo då. Vi hästhoppningsnördar brukar ju kalla Bruce så. Och om ni inte förstår får ni väl antingen googla eller bara inse att - om man inte är hästhoppningsnörd så är man inte. Så det så.
It's getting late but I don't mind. Jo, det gör jag faktiskt. Lite. Måste nog lämna walk över till John Blund strax. Men ni fortsätter väl att önska låtar ändå, va? Jag tänkte väl det.
Finns det liv i rymden? Och vilken är den konstigaste planeten? Tydligen kommer man kunna få svar på detta och mycket mer om man orkar vara uppe och lyssna/titta på en rymdforskare som kommer till buren klockan sex eller så. Äsch. Vad är väl liv i rymden, mot ett världsligt blommigt täcke över en behagligt trött - och mycket jordbunden - kropp?
(dessutom går det ju bra att kolla in, och lyssna till allt mellan himmel och jord och bur när man vill på play och så)
Eva Cassidy och Over The Rainbow får hälsa en nyfödd baby till världen via en överlycklig farmor och hennes livräddande önskan. Eller var det mormor.
Martin, heter han. Stjärnvikaren. Linjal. Aha. Rakt och fint ska det bli. Och jag hinner kanske kanske få se en färdig skapelse ändå. Yes!
Regnbågen i all ära, den är ju bara bäst, som vi alla vet. Men jag önskar verkligen att Pink fick plats där också. Never Gonna Not Dance Again!
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps "Tomtens lilla hjälpreda". Från Mun- och Fotmålarna. Julkortet med katten. Ett sådant där gratis-kort som liksom bara dyker upp, eller ner, i brevlådan. En av de där pappersslöseri-sakerna som INTE gör mig heligt arg och oklädsamt upprörd.
Man kan bara inte bli sur på post som ser ut så här. Gulligt. Däremot blir jag en aning upprörd varje gång jag inser att det finns människor som målar bättre med hjälp av munnen eller fötterna, än vad jag någonsin kommer kunna göra med hjälp av två starka armar, två händer och tio trötta fingrar. Anyway. Svart bälte i juldekorering minsann. Kolsvart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar