...än en stjärna, en kotte, lite buckligt tenn och en aning rost, för att skapa den ultimata myskänslan en fredag i december?
Skulle väl möjligtvis vara en loppad liten Jesus då. Loppad för längesedan, men ni vet ju hur jag gör: Blandar och ger och plockar fram lite olika grejer olika år liksom. Den här julen får en välklädd Maria i broderad form komma fram och lufta sig och sin lille superkändis till son. Visst är det fint när man hittar sånt här hantverk där ute på second hand-marknaden? Tänker ofta på hur mycket jobb som har lagts ner av flitiga händer en gång, och sedan kostar det ingenting. Lite sorgligt. Men mest kul ju. Åtminstone för oss som lägger vantarna på de bättre begagande godsakerna för en spottstyver eller två.
Med det önskar jag ett bra slut på vardagsveckan - och en underbar start på helgen!
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Och Musikhjälpen då förstås. Den kollektiva kärleken och det totala engagemanget för att skapa en lite lite bättre värld tillsammans - det behöver vi förstås allra allra mest just nu. Min direktrapport den här natten blir däremot ganska kort, här ska sovas. Men jag måste ändå meddela att det är härligt att se en klädsamt nattrött Farah klädd i polkagrisrandig pyjamas. Som vanligt blir hon eld och lågor när frågesport kommer på tal och tapeten. På tal om det ja. Är helt slut efter Alla mot Alla-finalen. Mannen och jag lyckades samla ihop en sisådär fyrtiosju poäng eller så, det är vi ganska nöjda med.
Oscar är tydligen väldigt blek, enligt Farah btw. Haha. De bråkar lite nu. Kärlek börjar med bråk. Beyoncé! Ja, ni hör att jag är på gång med att börja en lång harang med nattsvammel igen, så det är bäst att jag sätter stopp strax. Måste bara berätta att mannen och jag klarade en flygplats som inte något av de superduperduktiga lagen i den tvåhövdade Filip & Fredrik-dirigerade finalen klarade. Woho! Och vi som inte ens flyger mer än vartannat decennium ungefär. Haha. Kul ju.
Fortsätt önska musiken som kan få ett och annat (förhoppningsvis många många) barn att leva bättre, trots en instabil grund att stå på under flykten från något ohållbart, till det som vi alla hoppas ska bli ett bättre liv i framtiden. Lät det ens begripligt? Är jag för trött för att prata om något allvarligare än bucklig, rostig patina och broderade små frälsare?
Aha. Farahs mamma funderade på om hon inte skulle skaffa barn ihop med Oscar. Alltså dottern, inte mamman själv. Fniss. Farah och Oscar, fin tanke. Två fina blir ett. Aha. Fast det var visst längesen. I ett annat liv eller så.
Annars hörde jag något om true crime precis när jag slog på Musikhjälpen på skärmen. Inte min tekopp direkt, men det lät ändå intressant. Spooky på något sätt, såklart.
Ett par konstnärer skapar live i buren. Nu. Tydligen har de fått värdeord inskickade till sig och skapar utifrån det. Coola och viktiga ord som mod och vänskap och annat oslagbart och livsnödvändigt. Gulligulliga som orkar skapa så här sent. Eller tidigt då.
Bra där. Men sömn är också bra, har jag hört. Laters!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar