Vintermörkret. Som jag tycker om det. Omfamnande. Mysigt. Och så får man anledning att lysa upp lite. Här har vi satt upp den gamla vägglampan intill den ärvda spegeln. Blev rätt bra, tror jag. Däremot mjölburken, hm, vet inte om den passar alls där ovanför, men det vore praktiskt att ha lite småsaker däri, som kam och hårband och sådant. Kanske blir den kvar ändå, mannen tycker det blev bra, jag funderar på om det vore finare med en liten tavla där. Hm. Tål att tänkas på.
Nej då, vi äter inte bara knäcke med kanel på. Det har konsumerats en del saffran-semlor också. Mmm. Hur gott? Fast det gäller att de inte lägger på hur mycket söt mandelmassa som helst, tänker jag. Då känns liksom inte saffransmaken alls nästan, och det är ju synd. För saffran smakar ju guld på tungan. Jum! Bäst smakar de på sötaste rosen-assietten, förstås.
Nu ligger inte bara den här bilden i mörker hela kvällarna - ytterligare en fördel med att ha flyttat väggarmaturen från sovrummet till hallen. Nu lyser apelsinerna upp även när solen gått ner. En bra bieffekt, minst sagt. Jodå.
Det verkar vara helt ute med ananas som prydnad. Då är det naturligtvis dags för mig att plocka fram en av mina. Har bara två - alltså ingen samling här inte, då måste man ju ha minst tre. Tänkte att den här kunde få pryda någon plats i jul och så. Eventuellt med någon blomma i, men den är faktiskt väldigt snygg som den är.
Ja, det var nog bara det.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Ananasfrukter. Ett tips, om ni också har svårt att komma ihåg att det heter ananaser i plural. Det är i och för sig okej att säga två ananas också, om jag fattat rätt. Men om man alltid säger ananasfrukter, då behöver man ju aldrig frukta att säga fel, oavsett hur många man har - och avser. Häpp! Tipselitips, från självaste språkpolisen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar