Hittar den här gardinen, en liten fin en. En som tillåter det gamla älskade bordet att synas, samtidigt som det ändå är en duk på. Duk-ish, i alla fall. Ni vet ju hur jag är - det är sällan jag lägger på en riktigt duk, även om det händer. Var faktiskt nära att jag plockade fram en av mina stora Indiska-dukar nyss, bara för att jag tycker det är så himla synd, nyheterna vi hörde om Indiska nyss. Sedan hände det sig att jag spillde rödbetssallad på "duk" och allt, som ni kanske såg, och då ångrade jag mig och lät stuvbiten som låg där ligga kvar. Men nu så.
Här ser ni bättre. Fint, va? Lite svårt att torka av bordet där mellan, i ihåligheterna, men det ska nog gå ändå.
Berättade ju om det där gröna nystanet igår, och de randiga små tygstyckena. Sedan var det ju det här vita också, som låg i samma second hand-påse. Vad göra med det? Hm. Funderade och funderade på något som kanske skulle kunna matcha köksbordets "nya" outfit. Något som vi behöver allihop just nu. Verkligen behöver.
Hjärtlighet. Hjärtan. Formade lite koppartråd bara och snurrade en lagom stor sträng vitt garn runt. Sedan mer koppartråd på det. Går ju fint att använda vad som helst här, nu råkade vi ha koppartråd hemma. Vilka färger som helst och tråd bara runt, går ju bra. Stråltråd av något slag som stomme bara. Eller ännu mer snällt mot naturen, mer miljömedvetet: gör en stomme av en kartongbit eller så.
Toarulle? Ja, ville inte gå så långt ner i pyssel-träskets djupaste marker, haha, men visst, den inre kartongdelen av toarullen funkar säkert alldeles utmärkt som stomme till hjärtan. Det brukar ju finnas ett hjärta på den där dörren, har jag hört. ;).
Pyssel måste inte ske innan jul. Pyssel kan ske vilken dag som helst. Särskilt behjärtansvärt sådant. Visst?
Har ju inte direkt svart bälte i just tålamodskrävande pyssel, men det här gick ju riktigt bra, kanske gör ett par till idag. Men det här första hjärtat - det är, såklart, till alla er vintage-lovers!
Sköt om er.
Och kram.
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar