Jo då. Nu är den torr och har kommit på plats. Hänger bra där jämte vår lilla "klimat-målning" föreställande gretorna, som vi lite slarvigt bruka kalla de många många unga som tvingas ta kampen för miljön, på grund av allt vi, och de som levde före oss också, har smutsat ner och exploaterat. Gretorna, de som måste tänka i så långa och vindlade - för att inte säga omöjliga - tankebanor. Man hör riktigt hur det knakar i hjärnsubstansen på vår bild. Ett huvud och en knuten hand i samma. Och en mun som blöder av allt tjat på politiker och potentater.
Nu är min gamla skärbräda (som jag gjorde i slöjden en gång artonhundra-frost ungefär) slutgiltigt pensionerad. Blev ju riktigt bra med den där blomman jag kluddade dit ju. Ni minns säkert hur den såg ut under processen hit, men här kan ni påminna er och länka bakåt, om ni vill.
Då återstår det bara vad som ska pyntas med där under då. Hm. Funkar det med en värmande pälsmössa intill den gamla Djungelboken, tro? Hehe. Nej, det känns väl som dubbelmoral av den högre skolan förstås. Men det är trots allt en fuskpäls. Fast det fattade ni säkert ändå.
Det här inlägget tillägnar jag alla de unga, kunniga, dedikerade och otroligt engagerade miljökämpar jorden runt som för kampen på ett lagligt, fredligt och förnuftigt sätt. Vi ser er kamp. Vi gör så gott vi kan för att stödja den. Synd bara att ni måste föra den. Fölåt, vill jag nästan säga å min och föregående generationers vägnar. Ja, faktiskt - förlåt.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Världens hållbaraste julblomma? Nej. För jag tänker mig att trä-blomman ska blomma långt långt efter jul. (Dessutom heter det väl för tusan inte hållbaraste? Eller? Mest hållbara måste det väl ändå vara, va? Anyway.).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar