Yra och något jag vill bedyra. Så heter den här bilden, egentligen. Brukar ju döpa mina foton som inläggen heter, allt som oftast. Men den här gången blandar jag och ger er lite olika tankar. Här ovan är ett av skälen, eller två, eller tre då med taxen (Är det fortfarande Ines? Ni som har koll och brukar följa Hanna och lyssna på radion och så?) till att jag i princip har noll koll på årets Nobelpristare. Har knappt hängt med alls i år. Försökte ta igen lite nu på morgonen, vi satte på play tillsammans med te-vattnet och lät allt koka ihop till en enda härlig mix. Det var något om bebisbajs i en gammal grotta, va? Benbrott. Och så de där handtagen. Mysig, romantisk och pytteliten kvantfysik Och lite annat. Noll koll fortfarande alltså. Nästan i alla fall. Ja, ni hör ju hur Alla mot Alla kan förstöra en hel höst...
Varma äpplen. Det går förbi en pulka utanför, med tillhörande vinter-lycklig ägare. Snön ligger och det är så där löjligt vackert som bara snö kan göra allt. Här inne vankas soppa i kopp. Inte så lyxigt direkt en nobel-dag, men gott och värmande och en aning mer matig lunch. Fast en sådan här dag borde man verkligen äta efterrätten först!
lite litteratur. Just så ja, med små bokstäver. För oj och usch och äsch vad lite vi har läst den här terminen. Vi har inte ens sett speciellt många litterära filmer. Funderade på Omständigheter igår, men av olika omständigheter valde vi trams-tv istället. Bäst i test från andra sidan jordklotet. För att världen är upp och ner, tyckte jag att svt beskrev det. Haha. Ja, den här höstterminen har krävt sina lättsamma motpoler för att vi ska orka med, och då känner man sig ändå oerhört bortskämd som lever och verkar på en plats där fred råder. Där värmen trots allt finns.
På hotell, typ. Vi svischade förbi självaste Ullared när det skrek rea och fredag som värst för några veckor sedan. Jag gav faktiskt hela grejen fingret. Pekfingret alltså. Aja baja, köp inte en massa grejer bara för att de finns. Köp prisvärda saker som ni behöver, sa jag til mig själv och mannen, eftersom jag inte tillhör den skara som tror att det är lönt att undervisa andra vuxna med hjälp av pekpinnar. Köp second hand, sa jag inte till oss. Det är ju så tjatigt att upprepa sig titt som tätt och hela tiden, har jag hört.
Vad sägs om Fredrik Wikingsson som broderi-kit? Jodå. Här är han, boven i dramat. En av dem. Som har sett till att mannens och mina vinterkvällar fyllts av förstklassig underhållning med hundar och andra kloka i Alla mot Alla-burarna. Det där är visst James. Maken till cool morfar får man leta länge efter. Eller var det farfar?
Anyway. Om jag hade all tid i världen, eller åtminstone en munsbit tid över, då, då skulle jag banne mig brodera alla skärmdumpar och foton av skärmdelar jag har tagit den senaste tiden! Visst är det ett projekt att bita i? För någon som har tid. Och kan sy.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Det var här ni läste det först. Även om jag inte hade det på bild då. Att låta små blomdelar bilda något fint i ett dricksglas. Såg nobel-experterna rekommendera en fin dukning med hjälp av småvaser och diverse glas för champagne och annat fladdra förbi i rutan samtidigt som jag drack te. Och då visste jag att de måste snott min idé. Haha. Nej då. Såg faktiskt exakt samma tanke i en mer än tio år gammal inredningstidning igår. Men en bra idé är det ju hur som helst. Ny eller gammal eller nygammal. Huvudsaken är ju att blommorna är hyfsat fräscha. Och knoppen, så att man hänger med lite i vetenskapsnacket. För improviserade nobelfester vid köksbord och så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar