Här hemma - det växer fram

Hallå! Som Magnus Uggla nyss uttryckte det i Musikhjälpen. Här sitter jag som en otålig ängel, nåja. Maja Francis spröda stämma i Anxious angel inspirerar i den gryende natten. Avicii behövde aldrig vänta på folkets kärlek - Waiting for love's studsiga toner hindrar klippande ögonlock från att stängas. Music, music, music!

Ännu en uppesittarkväll med livräddande önskemusik i öronen alltså. Och jag tänkte bjuda er på inte mindre än elva bilder med vintage-julen i fokus. U2! Christmas (Baby please come home). Funderar på att lära mig sticka bara för att får sitta där i den sammetsröda soffan och hålla Assia sällskap. Vet inte riktigt varför det är Assia som sänder live just nu, men hoppas att det inte är någon som har blivit sjuk. Assia är i och för sig väldigt spontan och härlig att få hänga med. Och Torbjörn (som jag tror var med förra året också som nattkompis, men det kan ha varit ett annat år. Åren går. Och jag har ju trots allt hängt med här i den kärleksfulla buren ända sedan Kitty Jutbrings tid. Tänka sig, va?)

Människor dansar för musikhjälpen. Och springer. Själv sitter jag väldigt bekvämt och skriver om folk som springer och stickar, känns som jag är på väg att få lite träningsverk i pekfingrarna. Men det ska nog gå. Håhå.

J-kla vilket underbart flöjtsolo i vinterdrömmarna om Kalifornien. The Mamas & the Papas. Papa don't preach. Madonna! Ikonen. Känns som att hon alltid har funnits där. Vem kan låta bli att älska den här egensinniga rösten? Jag bara undrar, samtidigt som jag presenterar årets adventsljusstake för er. En icke-stake egentligen. Kunde inte bestämma vilken jag skulle ta fram (lyxproblemen hopar sig...) och valde då att sätta ihop en organiskt framväxande variant istället. En, två, tre fina ljusstakar hittills. Tre individer som bildar något helt. Eller nästan då. En fjärde måste ju snart plockas fram. All vintage, förstås.

Det vilar något fridfullt över att låta saker och ting får ta tid, även om man inte har tid, håll med om det. Ebba Grön. Lika arga som alltid. En ilska som ringer i öronen, på ett bra sätt. Kanske inte byter duk till jul ändå, den här funkar ju en jul till (och resten av året också såklart). Låter pyntandet få ta sin tid. En grej här och en grej där, kommer på plats. Det behöver inte ens vara pynt på riktigt, bara det är något just du tycker är fint. Assia funderar över det faktum att Ebba Grön borde vara en tjej och inte en grupp. Kent då? Kent är väl en fin kill...grupp.

Här under den vackra glaskupan bor det inte längre en ost, utan något som lätt skulle kunna koras till årets mest omdebatterade julkula. På el-tema. Ser ni vad det är? Fast det är ju inte sådana vi använder längre. En relik från en annan tid. LED är ju allas vår ledstjärna i inomhusmörkret numera. Sparade den här röda glödlampan en gång i tiden med tanke på att den borde bli snygg som dekoration. Och nu utnämner jag den resolut till årets mesta vintage-kula. Men den får allt hålla sig borta från uttagen. Under the kupa only! Lite kul grej, va?

Mando Diao tätt följda av Cornelia Jakobs raspiga skönsång. Musiken fortsätter leverera! Och en tjej har tydligen sprungit hela elva mil till förmån för årets livsviktiga tema. Barnen på flykt måste få möjlighet till ett drägligt liv, trots deras många gånger fullständigt omänskliga levnadsförhållanden. Tänk. Att din önskemusik kan rädda liv. Just DIN.

Lasse. Nej, inte lusse, det är över för den här gången. Men Lasse Åberg och hans konst är odödlig. Särskilt mössen, tycker jag om. Matchar våra dammråttor så fint, tänker jag. Häpp! Kul jul ju. Dammsuga lagom bör man, har jag hört.

I buren byggs det trä-gran as we speak och jag beundrar dekoren på Mullbär. Är det ett litet barn som skymtar där? Läste nyss om Sofia, som har fötts i Ukraina. Hon har vuxit nio månader i sin mammas mage. Lika länge som det fruktansvärda kriget har pågått. Hur kan man ens orka vara gravid under krig? Det är obegripligt hur starka människor är. Jag bockar och bugar och gnider mina geniknölar i grubbel över alla fantastiska överlevare som finns ute i världen. Ingen borde behöva vara så stark, som Sofias mamma. Och pappa, som snart, strax efter sin nyfödda dotters födelse, måste återvända till fronten, med fruktan för sitt liv. Låt oss hjälpas åt att göra livet lite drägligare för alla barn som lever i närheten av alla krig och konflikter runt om i världen. Sofia. Låt oss göra vårt bästa för Sofias skull. För alla sofiors skull. Det verkar svårt att bygga trä-gran förresten. Grankonstruktören är med på telefon och sedan ska den budas ut. In och buda nu då, om ni fortfarande är vakna. Eller precis efter ni vaknat, med kaffet i ena handen och tandborsten i den andra. Cher! Mullig mullig mullig röst! Believe!

Snön ligger stadigt där ute i minusgradernas sällskap och jag tänker på de som har gått till final i Alla mot Alla. Blev väl bra, antar jag. Lugn. Jag tänker inte spoila något för de av er som inte hunnit se ännu. Musikhjälpen känns ju en aaaaning viktigare att följa slaviskt just nu. Men Filip och Fredrik alltså. For president! Presidents - plural, och presens på det! Läsa böcker får vi fortsätta göra i ett annat liv. Det är för mycket viktigt på gång på skärmarna just nu. Och oviktigt.

Big Energy, sjungs just nu. Ingen energi alls krävs för stjärnan i näver. Naturligheten glänser alldeles nog i sig själv. Inga lampor här inte - bara skogens egen stjärnglans, typ. Ja, ni fattar. Tycker om min ärvda advent såå.

The near and the dear one, John Lennon. Happy X-mas (War is Over). Tänk om det kören sjunger (inom parentes, tragiskt nog) ändå kunde bli sant. En önskan. En tanke. En hopplös önskan? En omöjlig tanke? Ja, ibland känns det onekligen så. Men tillsammans gör vi skillnad. Det ÄR inte bara en kliché. Ja, jag skrev det igår också. Det blir väl som en slags besvärjelse i dessa bistra tider.

Och tydligen är det väldigt, väldigt svårt att sätta ihop den där trä-granen. Jesus Jesus ,säger Assia. Som om han inte hade annat att göra, om han hade funnits. Fast ni kanske tror? I så fall ska jag inte ifrågasätta er. Bara be er tillbe den enda riktiga guden lite grann också - kärleken.

Och jösses, vilket nattsvammel.¨Från mig alltså. Hoppas att det får er att skratta lite mitt i allt elände i alla fall. Natt-svammel i sällskap av fantastiska röster - Daniela Rathana - Kyss!

Kyss! Kan man avsluta ett hoppfullt inlägg med något bättre. Skulle möjligtvis vara en sned gran då. Och en önskan om att just DIN och MIN och DIN och DIN musik ska kunna rädda åtminstone något barns liv från att vara odrägligt till att bli en aning mer okej.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps A Sky Full Of Stars. Coldplay. Frågade ju mig om det finns musikaliska stjärnor som verkligen brinner nuförtiden? Och ja, det är klart att det gör. En klar nackdel med att vara självpåtagen direktrapporterande nattreporter under Musikhjälpen är ju att jag missar alla glödande engagerade LIVE-framträdanden. Men det går ju att se allt i efterhand. Kommer tid kommer råd. Och over and out från er egen svamlande Musikhjälpen-veteran-bloggare!

Och just det. Höll på att glömma att fråga er: Hur gör man för att slippa vissna julblommor? Här serverar jag det själklara svaret direkt, så ni slipper tänka: Pyntar med visset från början - naturligtvis. Färdigvisset är the shit.