Här hemma - vår jul har visst ett tema

Nej, det handlar inte om modern och barnet. Eller om de roliga djuren. Faktiskt inte. Det handlar om något annat.

Och nej, det är inte tema tallrikar här hemma den här julen - även om det verkligen kan verka så, tänker jag.

Det handlar mer om den här ekan. Eller en annan eka egentligen, men ändå. Det handlar lite om havet också.

Min jul handlar om saknad, tyvärr. Min jul består mest av minnen, är jag rädd. Vackert och sorgligt och trist.

Det är första julen som min pappa inte finns i livet, och det kan såklart inte kännas helt bra då. Även om jag försöker. Jag pyntar och städar och står i, som ni märker. Och plockar fram sakerna som brukar få mig att dra på smilbanden. För även om han gick vilse de sista åren. Verkligen vilse. Så lever han för alltid vidare i mina barndomsminnen. Där äter han alltid Alladin. Och skrattar högt och länge. Och ler. Ger mig en klapp på kinden. Och alldeles för många julklappar, som mamma har slagit in med omsorg och kärlek. Han älskade kokostoppar. Och mig. Och mamma.

Köksskänken är städad. Puh. Tror det blir ganska bra, eller okej anyway så här. Ganska. Okej i alla fall. Jo då. (Har redan hunnit ändra en aning. Och funderar på att ställa fram en kanna också, redo för en julbukett eller så.)

Det var det. Ett bonus-inlägg. Sorry, för små-crappy foton. Hellre än bra. Men ibland kan ju det vara det bästa.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Snart blir min svärmor nittiofem. Eller hon hade blivit det om hon hade levt alltså. Tänker alltid extra mycket på henne de här dagarna innan jul. Hon var min stora förebild, på så många sätt. Hör hennes fniss när jag blundar. Ser henne dra upp glasögonen på den lilla näsan. Känner hur det känns att krama den mjuka och snälla kroppen. Läser lappen jag sparat från en av alla gångerna vi hälsade på. Vi kom visst sent den här gången. De hade visst gått och lagt sig båda två. På den lilla lappen står det sådant som jag önskar att ni alla får känna, när ni får tillfälle att hälsa på någon ni tycker riktigt mycket om. Kanske redan i jul?

Kära svärmor, grattis ändå. Och tack för allt fint vi hade tillsammans. Hoppas du minns, om du kan. Alla kaffedrinkarna. Korsorden vi löste. Spelen vi spelade. Och skratten. Alla skratten, de hoppas jag att du minns mest.

Här ska ni få läsa lite, dela några rader med mig. Som är skrivna av min salig svärmor Gun:

"Välkomna!

Är ni hungriga så leta på vad ni vill ha! Värm lådan på plattan. Lås dörren. Bädda och sov gott! Vi ses i morgon."