Tänd ett ljus. Triad. Ahhh. Just nu, precis i denna sekund när jag lägger upp den här bilden till er, spelas den (något uttjatade?) stämningshöjande och stämningsfulla låten i Musikhjälpen 2022! Det är igång, härligt härligt.
Blåbärsgrönt. Det måste vår krona ha. Såklart. Så grönt och skönt fast snön har fallit tämligen tungt över riset.
Den röda tråden? Nej, men bästa koppartråden mot mässingskronan (som ju egentligen är en överbliven del till vår gamla kökslampa, som alla ni trognaste följare säkert vet vid det här laget). Snygg mot snö, eller hur? Och väldigt stor, måste väl vara till någon med gigantiskt huvud. En smart typ. Hm. Passar väl typ en blåval eller så.
Och ett riktigt snyggt band att fästa det hela med. Ser ni vad det är? Nähä. Först funderade jag på de rödaste skosnören vårt hem kan uppbåda, sedan tänkte jag ett vintage-varv till och kom på att de här banden matchar på ett helt amazing sätt. Hängslen? Jo då. Det ÄR hängslen. Återanvändning, mina vänner. Återanvändning!
Lite rött ändå. Lånade tomtens vantar. Sådana där coola med tofs, ni vet. Ja, sekatören är också röd-ish.
Det blåste och ven om öronen när jag fotade ute i mörkret och snön. Exakt en sekund efter det här knäppet blåste ljuset ut sig självt. Och fatta vilken timing, fotningen var faktiskt klar. Att stearinljus har sådan koll, tänka sig.
Fast sanningen är ju den här - att det bara var ett enda ljus som alls ville hålla sig tänt i det här blåshålet som jag stod i. Sedan blåste det enda lilla tappra ljuset ut sig också. Nattsvart. Tur att jag gillar natten då då. Och hade en hyfsat välfungerande ficklampa med mig.
Glad vintage-Lucia på er!
Och kram.
/helena
ps Rick Astley. Ah, ljuva minnen. Sade, rösten, rösten, rösten. Forever young. Nej, knappast. Det här med att vara uppe i vargtimman är inte riktigt vad det en gång var. Man är ju inte tjugotvå längre, som jag brukar säga. Inte ens tjugotre. Inte ens i närheten. Men den här veckan måste man ju kämpa lite. Musikhjälpen på natten är ju liksom The Grej. Som nu, när två samba-älskare bara valsar in i buren. De ser pigga - och unga - ut, kan jag meddela. Med blommor i håret.
(Åh, kan inte någon önska Hon har blommor i sitt hår! Anders Glenmark! Gillar gillar gillar. Någon som inte vet vilken önskelåt av alla alla bra som hen ska välja att skicka in, kan väl önska just den - Snäääääälla!).
Tänkte gjort en specialare i år. Vara uppe de två mest energisnåla timmarna på dygnet (enligt någon av alla el-experter där ute), mellan två och fyra på natten. Men nu är klockan redan över fyra och bästa, roligaste och mest göteborgska Ina håller Oscar sällskap och allt är så där extra supermysigt med några stickerskor som klingar iväg en halsduk eller två där i den röda sammetssoffan. Ja, ni hör ju. Supermys är bara förnamnet. Men så läste jag att det här med att stänga av TV:n sparar väldigt lite energi, så då dök ju min geniala idé om att var uppe och liksom live-blogga just vid den här tiden rakt ner i idégraven. Plums bara. Men på riktigt, jag tror faktiskt att vår tjock-tv (salig vare dess minne) drog en hel del ström, för vi tyckte vi märkte skillnad på B.T.TV. Before Tjock-tevens död alltså. Skillnad mellan före and after tjocktevens avsked och död i vårt hem. Numera tittar vi bara på någon av våra mindre (second hand) skärmar. Går hur bra som helst.
42 miljoner. Är ju inte ett jättejättestort fan av siffror. Men 42 miljoner barn i världen är på flykt. En otäck siffra. Otäck. Barn som borde vara trygga och glada och mätta och gå i skolan, är inte alltid det. För det är svårt att vara glad och mätt och trygg när man flyr.
Musikhjälpen - och vi alla - kan göra tillvaron lite drägligare för dessa barn. Önska en låt bara, skänk en tanke till de barn i världen som inte längtar efter något annat än en trygg tillvaro och en varm säng. Tillsammans gör vi skillnad. Det är verkligen så. Verkligen. Det är inte bara en kliché, glöm inte det.
Just nu sparar jag inte så mycket el, tittar/lyssnar på en skärm samtidigt som jag knottrar här till er på en annan. Anyway. The Sounds! Och vi får väl se hur många tidiga timmar jag orkar vara uppe och hålla Musikhjälpen-ställningarna åt alla er som måste snarka nu. En två-till-fyra (plus lite till...) fixad i alla fall. Snart går jag och gör er sällskap i sänghalmen. Eller nja, haha, inte så bokstavligt, mina vänner. Ni vet vad jag menar. Även jag måste ju ha några timmars skönhetssömn.
Gäller att komma ihåg att lägga sig riktigt tidigt de kommande mörka eftermiddagskvällarna, så ska jag nog fixa någon mer uppesittarnatt tillsammans med årets härliga Musikhjälpen-gäng. Och er! Over and out, från er nattreporter framför skönsjungande Musikhjälpen (säger jag samtidigt som någon sjunger om Rudolf med röda mulen med tämligen falskklingande röst. Haha.).
Morgonkvisten är här. Åtminstone den tidiga. Blåbärsmorgonkvisten? Visst. Blåbärsgrön och snöglittrande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar