Allt är rödbetssalladens fel

- Ska vi köpa en förpackning rödbetssallad till? En liten, kanske? Frågade mannen försynt och rart och så.

- NEJ!!!!!!!! Skrek jag tillbaka. Illröd i ansiktet hade jag just försökt tvätta bort nämnda produkt från i tur och ordning kläder (både blus och byxor), duk och golv. Nej nej nej.

Och jag som funderade på att låta den här duken (stuvbit av tåligt möbeltyg) ligga kvar över jul, trots att den inte direkt kan anses vara överdrivet julig. Men nu är den ju det. Röd. På ett ställe i alla fall. J-vla rödbetor.

Nåväl. Medan min argaste hjärnhalva är upptagen med rödbetssallader och andra viktiga frågor, vill den andra passa på att tipsa om att rama in julkorten ni eventuellt fortfarande får på analog väg. Blir bästa julpyntet ju. Bästa. I vintage-ramar, såklart.

Nåja. Allt är rödbetssalladens fel. Utom möjligtvis kriget i Ukraina då. Det ÄR Putins fel. Blä. Blä. Blä. 

Fast rödbetssallad är ju så himla gott förstås. Undrar om han beställde det ändå, tro? Hm. *rotar ivrigt i varenda kasse, särskilt längst ner*

Nähä nä. Okej, det får väl gå bra ändå då. Julen blir nog lagom röd i alla fall. Och grön.

Jansson! Jag hittade Jansson. Så frestande att bara sätta in den, hör ni. Jag gör nog det. Snart.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Det låter nästan som om vår jul vore vegetarisk. Nej då, så duktiga är vi inte. Här slinker ner både köttbullar och en och annan pastej och korv, är jag rädd. Och skinka. Men det gröna är också viktigt. Det får ta plats.