Jag gav mig själv en väldigt svår uppgift. Eller jag trodde inte att det skulle vara en så stor utmaning ifrån början, men det blev det. Etthundrafemtio versioner senare landade jag i det som jag tror är slutversionen - och det är inte den ni ser här. Den här var nog bara nummer sjuttio i ordningen eller så.
Vad gick då uppgiften ut på? Jo, jag fick i uppdrag av mig själv att försöka göra en egen version av mamman och barnet, julens mest ikoniska bild. Men vad skulle då min helt egna version kunna handla om? Djur?
Eller natur?
Eller lite både och?
Vilket blev då slutversionen bland alla de många stegen och versionerna som kom fram längs vägen? Jag tror att det blir nummer fyra. För att det känns som att mamman är ett blad där. Ett löv, om hösten. Och barnet ett mindre löv, bredvid. Ser ni? Alltså ett par steg upp härifrån. Precis här ovan ser ni en av varianterna på temat rymd-känguru, eller nåt. Barnet ser i alla fall ut som om det har mössa på sig och skridskor. Kanske tar de ett par skär tillsammans, där uppe bland de lysande galaxerna? En ikonisk stjärnbild.
Ja, jag sa ju att jag skulle bjuda er på något knasigt, också. Och skrattretande? Tja. Det står er förstås fritt att tycka det, men jag blev ändå ganska nöjd.
Lite vanvördigt kanske att förvandla en ikonisk mor och hennes minst lika ikoniska son till konstiga djur och multnande höstlöv, but hey, konst ska vara ju en smula tankeväckande - och en aning provocerande.
Anna & Dag, får de förstås heta - annandagen till ära.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Och om ni inte har skrattat ihjäl er, så ses vi säkert senare. Jag har nog något mera småkonstigt på lut åt er, ska ni se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar