Det spelade ingen roll att jag tog fram faunans allra mest eftertänksamma djur: Snigeln och igelkotten. Visarna på december-klockan visar ändå redan på jul. Hjul, hjul strålande hjul, som man sjunger, ni vet, när det bara rullar på och vips så är vi där. Ingen fara på taket, vi är mer redo än vi tror. Vi har allt vi behöver inombords.
Utomhus ligger snön vaken och undrar hur länge den får vara den här gången. Fast det här är fusk-snö, det här är det som föll förra gången, inte det mer flyktiga lager som tagit plats där ute nu. Kanske stannar det ändå kvar ett par dar, om termometern bestämmer sig för att dra iväg neråt en bit. Här och nu står den och vacklar mellan en ynka tvåa och en nästan lika ynka trea på plusskalan. Vi får väl se vad herr Celsius säger om saken i jul.
Hej förresten. Måste ju heja ordentligt, vetja. Och berätta vad det här är för foton. Det är inte som ni kanske tror, att ni har sett dem förut. Nej då, det här är andra bilder, även om de kanske liknar varandra. Den som spar han har. Hon har. Har sparat några godbitar från några fotosessions jag tagit den senaste tiden. Så, om ni tror er ha sett exakt just den bilden förut, så får ni tänka om. En unik upplevelse vill jag att vi ska ha tillsammans i takt med att julstämningen breder ut sig i våra hjärtan.
Förhoppningsvis är ni, liksom jag, i det läget strax att ni vet vad som hanns med och inte. Ett gilla-läget-läge som får andhämtningen att sakta in och måste-bara-känslan att tvärbromsa. Här och nu. Du och du och jag.
Vi tänder ett ljus för dem som inte fick uppleva en jul till. Vi sänder en tacksam tanke till kärlekens makt som låter oss få känna värmen från några juleljus i år också. Det behöver inte vara tusen tankar av tacksamhet - och absolut inte tusen ljus. Men EN tanke kan vi i alla fall sända. Det kostar inte mycket mer än två sekunder av ditt liv. Eller tre.
På Willow-tallrikarna från 1945 flyger de två älskande fåglarna fortfarande nära, nära och jag tänker som vanligt att det är jag och mannen, fast helt utan tragedin då. ;) Vi har flugit nära, nära nu i snart trettioett år och hoppas våra vingar ska bära vår kärlek längre och högre ändå. Flyger och flyger, just nu sitter vi vid varsin skärm och försöker få något vettigt gjort. (Hur det går med den saken för min del, det får ni väl bedöma en bit ner.)
Snart ska det kokas risgrynsgröt och läggas i de där tallrikarna. Alltså de på förra fotot, de här ovan sitter stadigt på sin sovrumsvägg.
Vet inte hur det är med er, men här föredrar vi verkligen att koka från grunden. Färdig risgrynsgröt är ju så himla söt, menar jag. I det här fallet är det bra att det tar tid. Putter putter och långsamhet, bara det inte bränner vid och pöser över. På ettan, sedan ner till noll en stund och upp på ettan igen, röra röra och bara röra sig en kort bit från spisen. Mysigt. Med mycket kanel på!
Annars är prinskorven färdigstoppad, av Ingelsta, med kalkonkött. Ska bli spännande att prova kalkon i korv för första gången. Köttbullarna har pappa Dafgård rullat. Och skinkan (som är supergod) är stämplad med gourmet Bloms signatur. Tur man tycker om djur. Synd bara att man tycker lite för mycket om att äta upp dem bara. Dubbelmoralen sitter som en smäck. Men det är det väl ingen som ser i vintermörkret, va? Allvarligt talat äter vi mer vegetariskt än någonsin, även om det kanske inte märks så väl just i juletid.
Det är en ros utsprungen. Min favoritpsalm i dessa röda tider - och då pratar jag INTE politik. Har aldrig känt mig mindre röd än nu. Grön, grön, grön är färgen på mitt blödiga vintage-hjärta.
Men några julsånger blir det kanske inte i jul, vi får se vad mannens stackars röst säger. Han har jul-jobb-spelat på flera av sina säbos, för våra kära äldre och funktionsvarierade, de senaste dagarna och det har satt sina spår. Röstvila väntar för honom. Så jag får hålla låda själv. Eller så får han hålla gitarr-lådan och jag gala ut ett par längtansfulla jultoner i vinternatten. Gläns över sjö och strand, en annan favorit.
Vad ska ni göra? Bränna vid gröt och rimma på söt? Kolla Kalle fem över femton? Bara vara. Släppa ner håret och hänga med ert lilla gäng? Njuta av lugnet och stillheten och ett och annat j-ligt sticksigt barr under foten?
Har ni långtråkigt, och vill hänga med ett par gamla uvar, får ni gärna titta in ett par varv under juldagarna, här kommer hända ett och annat, lättsmält och kul och något underfundigt som anstår en lagom jul, hoppas jag.
Sköt om er, så ses vi snart då. Kanske redan innan Kalle.
<3
/helena
ps Hur klarade jag mig? Blev det något vettigt gjort här vid min skärm, tro? Nähä. Okej. Det är okej. Hm. Mannen spelar spel. Bananen, som jag brukar kalla det. Räknas det som vettigt då? Ja, det måste det väl få lov att göra, så här en sen och vilsam kväll i december. Eller vad säger ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar