Vad gör du ikväll, Jonas Gardell?

"För tror man inte på det goda, kan man aldrig bidra till att det blir verklighet."

/sagt av Maria Ressa, journalist och Fredspristagare 2021

Word, som man säger. WORD! W-O-R-D. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Hehe. Nej, det kunde jag verkligen inte. Men jag känner långt in i mitt blödiga hjärta att sannare än så kan det inte sägas. Eller hur?

På spåret och hästhoppning i absolut toppklass höll oss på TV-halster igår. Därför vill jag hylla den moderna konsten att titta på saker och ting i nutid - strömmandets underbara konst! Strömning, ett ord som mitt gamla rättstavningsprogram inte ens har hört talas om, förstås. The streaming - gav oss chansen att skärmdumpa vår väg genom gårdagens viktigaste vetenskapliga händelse OCH njuta av hästar och det kära gamla teve-tågets framfart över den lilla skärmrutan.

Vi har precis avslutat morgonens och förmiddagens långtittande på play. Hela den, i pandemins kölvatten modifierade, prisutdelningen OCH hela hyllningsprogrammet. Jag är fylld av kloka ord och magiskt vacker musik just nu. Uppfylld, skulle jag vilja säga. För många intryck på för kort tid, för att kunna plocka ut något speciellt moment så där. Men jag gör ändå ett försök, det blir via det mest universella av alla språk - musikens.

Sällan har väl Joni Mitchells filosofiska poesi i Both sides now låtit mer klingande sann och rörande än när Kiralina Salandy personifierar det vackraste instrument som finns i hela världen - den mänskliga rösten.

Rösten som vi måste använda för att höras. Både genom musik, poesi, vetenskap, demokrati, yttrandefrihet och annan skön litteratur.

Men. Vad har Jonas Gardell med det att göra? Inget. Absolut inget. Och samtidigt allt. Precis allt. Han är en av alla viktiga röster där ute. Och här inne. För jag fick en bok av just honom häromdagen. Av en annan både uttrycksfull, humoristisk, själfull och omtänksam röst - mannen, såklart.

Har man inget liv får man köpa ett som alla andra. Den heter så, boken som samlar några av Jonas Gardells många visdomsord. Åtminstone några som han sa då, för ett tiotal år sedan eller så. Tycker det är extra kul att en bok med just den titeln köpts i namnsdagspresent till en person som helst bara köper, och vill ha, saker köpta i andra hand. Och ja, mannen har hittat och köpt den på Myrorna. Yes.

Jag kan egentligen inte dela några Gardellska kortvisdomsord med er nu, för vi ska avnjuta dem tillsammans, mannen och jag. Kort och koncist och högt ska vi läsa vart och ett långsamt och inkännande. Lite som man äter praliner med smältande långsamhet, i kontrast till hur man gräver bryskt och glupskt och oförsiktigt i smågodispåsen. 

Men. Jag slog upp lite på måfå så där, när jag fick den. Hamnade på ett uppslag där jag tyckte varje liten twitter-kort aforism hade något matnyttigt att ge oss här och nu. Så de tänkte jag ändå dela med er.

"Den som svingar sig i lianer iförd enbart höftskynke blottar emellanåt både det ena och det andra."

Haha. Bra start, va?

"En ensam man bland kvinnor säger nöjt att han är tupp i hönsgården. En ensam kvinna bland män säger argt att hon är kvinnligt alibi."

Jojo.

"Förakta rasister, kvinnohatare och homofober. Men förakta aldrig en ordvits."

Visst, jag förstår vad han menar, men vi måste hålla oss ifrån det här med att förakta andra, även om vi verkligen inte kan förstå hur de tänker och agerar. Vi måste ta dem på allvar. Lyssna på deras rädsla. Lära dem att älska sina medmänniskor, åtminstone i teorin, även om det är omöjligt att gilla precis alla i praktiken. 

Vi måste bombardera hatarna med love. Även om det är svårt, nästintill omöjligt ibland. Vi måste vara kärleksfulla motpoler. Vi måste få dem som tror att det skiljer så mycket mellan människor att förstå att innerst inne har vi alla ett barn som törstar efter kärlek och bekräftelse. Vi måste visa dem varsamt att krig, konflikter, kriminalitet är ytterligare tre k:n vi aldrig kan acceptera. Allt vi behöver finns här inom oss. För att citera någon annan klok musiker. Lite så. Och mycket mer därtill.

"Vi talar om andra och tredje generationens invandrare. I hur många släktled måste en människa vandra innan hon har vandrat in?"

Word. Igen. Det var Jonas som sa det, men skulle kanske lika gärna kunnat vara årets nobelpristagare i litteratur - Abdulrazak Gurnah. Han, som skriver om rotlöshet och flykt. Han som själv vet hur det är att godtyckligt behandlas som en främmande fågel, när man inget hellre vill än att få tillhöra. Man måste få tillhöra. Verka och vara sig själv. 

Heta smaker handlade det också om, bland årets noblaste pris. Och här hemma känner jag doften av puttrande vitlök från vår spis. Mm. Därför slutar jag här. Ska använda känseln lite också snart, nu när vi verkligen vet hur signalerna mellan huden och huvudet fungerar. Och handen, den ska jag föra upp och ner över mannens kind ett par gånger. Tack, älskling!

Sköt om er.

<3

/helena

ps Ett av årets priser har inspirerat mig till att verkligen ta tag i språket jag vill lära mig härnäst. Och ett annat pris, eller två, har fått mig att lura på en ny Fem särskilt fina till er. Tänk vad vetenskapen kan få oss att växa - och tänka till. På alla möjliga - och omöjliga - sätt.

Och till sist - Jonas Gardell - vad gör du ikväll? Vill du komma hit och lära mig att skriva kortfattat? Hehe. Nej, var och en måste hitta sin egen form och plattform att verka ifrån. Och var sak har sin plats. Jonas, du kan ju också vara rätt bra på att breda ut dig ibland - som tur är.