Mm. Årets första skinkmackor - finns det något godare? Ja, det gör det ju förstås. Men ändå, den där första mackan med för mycket rödbetssallad på. Mm. Julmust till, såklart. Och ja, vi fuskar med färdiga skinkskivor.
Måste bara visa den här fina - som mannen fick av en flicka på jobbet. Bästa jobbet ju - alla kreativa fritids som finns där ute, med alla underbart påhittiga och fantasifulla pedagoger i. Och barnen såklart, finns ju inga mer kreativa människor på den här jorden, än de små.
Oj, vad mycket jag hunnit måla den här veckan. Minst ett halvdussin klimatinlägg i miniformat har jag hunnit färglägga och färdigställa, och så målade jag en hund till. Tyckte vi kunde behöva en hund. En med snälla ögon.
Pappershundar är ju så bra, kräver väldigt lite rastning och så. Håhåjaja. Borde gjort den ytterligare större, tänker jag nu. Utnyttjat hörnen på den tomma knäckebrödsförpackningen lite mer. Det blir ju nästan som öron där längst ut och upp, menar jag. Får väl bli nästa gång då då.
Snön ligger kvar, ljuvligt tjock som en maräng-efterrätt. Härligt härligt. Och vi såg klart den där gamla serien som jag nämnde att vi började titta på. Från 1986, tror jag bestämt. Femte generationen, heter den. Om ni vill se, finns i öppet arkiv på svt play. Fast den höll verkligen inte måttet. Tråkig sci-fi faktiskt. Det började bra, som det ofta gör. Men avsnitt två och tre var väldigt tröga. Se dem inte. Åk pulka istället. Eller måla lite, vetja.
Fast det var kul att återse sin ungdoms frisyrer igen. Då, när nästan alla unga människor såg ut som om de var med i Gyllene Tider eller Noice, åtminstone i håret. Mycket stickade, pösiga tröjor. Riktigt snygga ju. Och så kunde jag namnen på alla skådespelare. Nostalgi-varning på deras unga babysläta ansikten. Anna Godenius. Stig Grybe. Och Tomas Fryk i huvudrollen, bland många andra namnkunniga.
Filmtipsen då? Nja. Funderar på att strunta i dem. För att de handlar om sjukdom. Och om krig. Tror inte det är vad vi behöver just nu, även om de var bra. Men vi får väl se, kanske väger det goda över det onda. En annan dag, anyway.
Nu börjar det visst dofta kaffe här, känner jag. Måste smyga mig närmre den doften, tror jag bestämt. Vi ses.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Riktigt grovt bröd, ska det var till skinkmackorna, tycker jag. Älskar sådant där jättemörkt, gärna danskt. Och mannen ropar att det är Nellie som har gjort den fina stjärnan. En gullis, bland så många gullungar där ute. Och till slut, måste bara berätta det allra bästa med den småtråkiga gamla TV-serien: ett citat som inte gick av för hackor. Ett ärligt, härligt citat. För inte kan det väl ha sagts med ironi i rösten? Nä. Så får det bara inte vara. Hör bara:
"- Hur var Borås?"
- Icke ett ont ord om Borås. Det är den mest spännande byn i hela Sverige, det."
Byn? Jaja. Det kan naturligtvis vara lite svårt att förstå storheten med vår magnifika stad, om man bara är här ett par dar. Har man bott här i trettio år, ja exakt trettio år faktiskt, då VET man. Borås is the real deal. I'm not kidding. Love you, bästa fyrahundraåringen i hela landet! Ja, Göteborg är väl också rätt okej.
Men vilken annan stad av vår storlek har TVÅ så bra fotbollslag i de två högsta ligorna? Heja Elfsborg! Heja Norrby! En dag ska vi ha två lag i allsvenskan, så är det bara. Borås Borås, heter det ju i den där gamla låten, ni vet. Måste ju bara handla om våra två lag ju. Heja heja!
(Redaktören för eviga kvinnor - jag alltså - måste få reservera sig för det faktum att vi verkligen önskar att ett av de där lagen var fullt av kvinnor. Eller det lät kanske lite konstigt... Jag menar förstås att det hade varit kul att ha med ett riktigt bra lag i damallsvenskan, också.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar