Dricker mitt kaffe ur Jenny Nyström-koppen med hästen på. Och sörjer att familjen Snögubbe en bit bort är död. Snögumman och hennes två små barn, som jag tänkte mig dem, finns inte här mer. De segnade ner bara. Låter rätt makabert, jag vet, men det där får ni ta med Herr Celsius, det är han som är den skyldige. Från mer än tio minusgrader för bara en vecka sedan, till nästan tio plusgrader denna nyår, inte konstigt att snön har smält bort med en sådan farlig fart.
Utanför ligger alla detaljer dolda i dimma, inte upplysta av vår kära moder sol, som i tisdags när de här bilderna togs. Så några sprudlande, färgsprakande fyrverkerier där långt upp på himmelen kommer nog inte att synas ikväll. Det får räcka med lagom långa banor över horisonten i år, som så många andra gråa, molntäckta år.
Låter jag negativ, säger ni? Pratar om död och dimma och andra dåliga energier? Sorry, det är verkligen inte meningen. Förlåt för det, för jag är allt annat än negativ. Känner mig positivt laddad inför att ta nya tag 2022. Även om jag tyckte om de tagen som togs 2021. De var inte så dumma de heller, vetenskapen tog stora och beundransvärda kliv, precis som den uttröttade vårdpersonalen, för att rädda våra liv från/ur ett efterhängset och ständigt muterande virus grepp.
Men nu är det viktigt att höja blicken. Kavla upp ärmarna och fortsätta arbetet med att bry oss om varandra. Som en snäll pandemi ska vi sprida våra goda tankar och vibrationer över hela världen. Se till att så många som möjligt får ha det så bra som möjligt. Fler och fler behöver få möjlighet att välja att vaccinera sig, både här och där. Fler barn måste få tillgång till säkra skolmiljöer och trygga vuxna lärare och annan skolpersonal. Fler barn måste överleva sitt första år. Fler människor i världen måste kunna äta sig mätta. Fler människor måste bry sig om det faktum att det dör många, många människor på väg mot friheten. Inte minst är det många som går en säker död till mötes när de vågar riskera allt för ett bättre liv. Över mörka och djupa vatten flyr de i osäkra och överfulla båtar - i värsta fall inte i stort bättre än klena gummibåtar och/eller på pinniga flottar.
Tillbaka till lugnet och ron i vårt kök en stund. Där kaffet smakar som godast i gott sällskap. På mannens kopp håller tomten lyktan högt, som om hen vill visa oss vägen framåt. För framåt ska vi, tillsammans. Om än i våra små och fina och lagom runda och goda corona-bubblor.
Bubblor blir det i champagne-trumpeterna, det är ett som är säkert, även om vi här hemma inte är så förtjusta i just det mousserande, vi skålar nog i C-vitamin-brus som vanligt. Och tar det miljövänliga På Spåret-tåget rakt in i den klimatsmarta framtiden.
Sköt om er. Och ett riktigt GOTT och NYTT 2022 önskar mannen och jag er alla!
<3
/helena
ps Erbjudandet om lite extra sällskap under storhelgerna kvarstår. Om någon vill umgås med mig och mannen, så finns vi här. Kommer titta in lite då och då även under nyår. Och om någon vill ha en mer personlig kontakt, ett öra att luta sig mot, då är det bara att mejla, där kan vi eventuellt också byta telefonnummer med varandra, om någon vill det. (Mannens överansträngda sångröst är mycket bättre nu, om någon behöver hans öra och ord så finns också han här för den som vill och behöver). Adressen hittar ni till höger, vid den oskuldsfulla katten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar